Halsböld

Igår när jag vaknade smakade det verkligen urrrrk i munnen. Inte bara som vanligt innan man borstat tänderna, utan verkligen vidrigt! Och det gjorde inte fullt lika ont i halsen när jag svalde.

Ringde 1177 och berättade om mina symtom och svarade på frågor. Sjuksköterskan sa att jag behövde söka vård och rekommenderade att jag skulle åka in till S:t Görans akut. Okej… Jag hade i så fall trott att en närakut hade varit lämpligare. Men säger de så på 1177 så gör jag ju som de säger.

Nettis, som var på julmarknad i närheten kom och skjutsade in mig. Så gulligt!

När det blev min tur i luckan så bad de mig sätta mig så skulle en sköterska komma. Och hon kom på en gång, och kollade i halsen och sa att det här får du snabbare hjälp med på en närakut. Det är ju inte nåt som kräver att du blir inlagd. Eeehhh, nää det hoppas jag verkligen inte, svarade jag, men det var 1177 som sa att jag skulle åka hit. -Ja, det säger alltid så, sa hon en aning uppgivet.

Jaha, så bara att pallra mig vidare till närakuten på Hötorget. Väntade en stund och så fick jag träffa en läkare. Som ställde samma diagnos som jag trott att det var:halsböld. Och antagligen hade en del av den brustit under natten eftersom det gjorde mindre ont igår. Och det smakade vidrigt i munnen!

Han skrev ut antibiotika och sa att blir det värre, så att jag dreglar och inte kan svälja så skulle jag åka till Karolinska eller Huddinge akutmottagning så att de kunde öppna bölden. Hua!!

3 gånger om dagen ska jag ta antibiotikan i 10 dagar.

Ja, det var min söndag. I stället för att gå på julmarknad med Nettis o company så åkte jag runt på akutmottagningar. Blä!!

Ja tack, en sån man tar jag gärna!!

Det är så jag gör, typ! He he!

Aj i halsen

Det är helt galet i min hals. Jag lyckades få i mig en halv smörgås igår, senare skulle jag äta en proteinbar och det gjorde så ont. Både att svälja och att röra tungan som man gör när man tuggar (vilket jag aldrig direkt tänkt på förut). Det och ett halvt glas med yoghurt var allt jag fick i mig på hela dagen igår. Och nu har jag en äcklig smak när jag sväljer. Så det får nog bli ett läkarbesök nånstans.

Bimbo var här med mig, Nettis lämnade henne här på förmiddagen.

Hon väljer verkligen de mest udda ställningar att ligga i.

Men sen la hon sig som en kanelbulle på mig. Varmt och gosigt!

Hon har ätit dåligt ett tag, så jag kokade ris och hade smör i. Och då åt hon lite! På kvällen blandade jag ris med hennes foder, och en del gick i.

Det tog ett bra tag, men till slut hade hon ätit upp allt. På den här bilden är det riset hon äter, det verkar som att hon föredrar det. Hon har ju aldrig varit knubbig, men nu är hon verkligen smal.

Himlen är trasig

Hjälp, himlen har gått sönder! Det ramlar ner nåt vitt ludd från den. Jättekonstigt! Det kan aldrig vara bra.

En biverkning av mina antidepp är muntorrhet. Och det kan jag mellan varven känna av, så jag tar en salivstimulerande tablett.

Men nu, när jag verkligen helst inte vill svälja, då minsann fullkomligt forsar saliven i munnen! Jag har så nedra ont i halsen på vänster sida! Det för ont lite hela tiden, men när jag sväljer gör det superont!

Och inte kan jag se att det syns nåt konstigt i halsen. Det är så konstigt!

Goda nyheter, och dåliga…

Jag börjar med de goda; handen börjar så smått återfå sina tappade funktioner! Inte bra än, men bättre! Tjohooo, jippieeee, hurraaaaaa!

Märkte av det igår när jag höll på och sträckte och stretchade. Så skönt att märka av en förbättring!

Nåt annat jag oxå märkte av igår är att jag började få ont i halsen. På vänster sida i halsen gör det superont när jag sväljer. Tog en ficklampa och kollade i en spegel. Men nä, inte röd eller svullen. Ser inte ens halsmandlarna. Konstigt.

Så, är det inte det ena så är det det andra….

Ja ja, halsont är ju ingen katastrof! Och jag är ju ändå hemma nu så ingen fara. Det går ju över!

Jag har börjat kolla på The Crown på Netflix. Några kvällar nu har jag steckkollat på flera avsnitt i rad. Kris, min syssling i Chicago kollar och tipsade mig om den serien. Och den är underhållande. Säkert mest påhittat, men ett korn av sanning kanske?

Läskigt!

Igår skrällde väckarklockan igång klockan 8, och jag kravlade mig upp. Satte på kaffebryggaren och sen ut i badrummet och blötte håret som stod åt alla håll. Och så åt jag frukost och när jag var klar stängde jag av bryggaren.

Åkte till Långtbortistan och plockade upp Pappsen och körde honom till sjukhuset för en magnetröntgen. Vi, som båda jämt är ute i väldigt god tid, hade lyckats ta fel på tiden. Vi skulle varit där 9.50, men trodde det var 10.50. Och i och med att Pappsen har en pacemaker så måste en sjuksköterska från den avdelningen vara på plats för att ställa om nåt i den innan och sen ställa tillbaka det efteråt. Så det är lite extra pyssel.

De ringde när vi nästan var framme, så de väntade på oss som tur var. Och eftersom vi åkt i god tid så var vi i alla fall inte 1 hel timme försenade!

Det gick bra, även om Pappsen precis som jag, fick ont av att ligga så där på britsen. Men han härdade ut, så nu är det gjort!

Jag skjutsade hem honom och åkte sen hem igen till mig. Och då hade jag ont. Att köra bil en liten bit går bra, men i och med att jag måste titta uppåt genom vindrutan så får jag ju ont efter en stund.

När jag kommer hem så äter jag och sen lägger jag mig i soffan och läser. Skönt att avlasta nacken!

Framåt kvällen tycker jag att det är något som knäpper eller låter i köket. Men jag ser inget som verkar konstigt. Ja ja, inget att bry sig om. Tänker jag.

Hör detta då och då under kvällen, men tänker inte så mycket på det. När jag ska gå och lägga mig så är jag i köket för att ta smärtisen. Och får syn på att kaffekannan är helt bränd i botten. Och kaffebryggaren är alldeles varm! Fast den var avstängd!

Drar ur sladden direkt! Och idag åker den i soporna! Fy så läskigt! Det hade ju kunnat börja brinna!

Sjukgymnastik

En av rörelserna jag gör är för att hålla fingrarna igång. Så gått det nu går, eftersom de inte lyder…

Jag ska försöka spänna ut fingrarna med en snodd som motstånd. Det går inte. Nån millimeter bara. Men jag antar att det är för att musklerna inte ska förtvina, liksom. Utan snodden så gör jag samma, och det går ju inte särkilt mycket bättre. Och så tar jag den andra handen och stretchar ut högerhandens fingrar.

Av rosorna jag fick av Gunvor så lever 2 fortfarande. Jag klippte ner dem när de började sloka.

Den står i köket.

Den här i vardagsrummet. Så jag njuter av dem när jag äter och när jag ligger i soffan!

Besviken

Igår gick jag på stadens gator som en vanlig människa. I vanliga kläder och frisyren i nån slags ordning. Det ni!!

Jag mötte Nettis och Kristin på söder och vi gick tillsammans till Göta lejon. För länge sen köpte vi biljetter till Hair.

Vi hade platser på 7:e raden, jättebra platser. I normala fall, vill säga… För man fick ju titta lite uppåt. Och nä, det går ju inget bra för min del nu.

Att jag fick lov att böja huvudet och titta nedåt i stället för på scen gjorde dock inget. För föreställningen var inte bra. Dels var ljudet mellan varven dåligt. Man hörde inte vad de sjöng i alla sånger. Inte var det direkt nån handling heller. Mer som en konsert med koreografi, än en musikal. Nettis och jag som ändå sett filmen fattade inte storyn igår. Kristin, som inte sett filmen, fattade verkligen inget alls.

Det enda som gick fram var ett förhärligande av droger.

Nej, Hair kan jag tyvärr inte rekommendera.

Efteråt gick vi till Shanti, en indisk restaurang, och åt gott i alla fall. Och babblade och hade supertrevligt! Det var första gången jag träffade Kristin, och hon var verkligen trevlig.

Shanti är en lång, smal, korridorliknande lokal. När vi skulle gå därifrån så snubblade jag först på en mattkant som vikt sig. Och bakom mig fnissade Nettis. Jaha, får ordning på kroppen och balansen lagom för att nästa mattkant, oxå uppvikt, kommer och ställer till det. Nu skrattar Nettis hejdlöst! Vinglar vidare och knuffar då till en stol (som ingen satt på i alla fall) och Nettis håller på att smälla av av skratt och frågade om jag var full! Och precis då, i den här smala gången, så öppnas en dörr precis framför mig. Hade jag varit ett par centimeter längre fram hade jag fått den rätt i ansiktet. Nu skrattade vi så klart ännu mer, och Kristin som gått framför oss frågade vad vi höll på med. Varpå Nettis tyckte att hon så klart skulle berätta om alla knäppa saker jag gjort genom åren …. Tack, tack!! 😊

Ja ja, jag kan bjuda på det! Och vi skrattade tillsammans. Medan vi gick mot tunnelbanan och vi åkte en bit tillsammans innan vi skildes åt.

När jag kom hem så kollade jag på Så mycket bättre. Och lite annat på TV. Tillbaka i myskläder i soffan.

Naprapat

Igår ställde jag klockan för jag skulle tillbaka till naprapaten. När jag skulle ge Bimbo frukost ringer telefonen och det är Jenny, naprapaten, som vill tala om en sak som hon kollat åt mig. Och när vi ska avsluta så säger hon; Då ses vi imorgon!

Imorgon?? Det är väl idag, säger jag. Nähä, det var det visst inte. Men hon hade tid redan idag (ja, igår alltså) så hon bokade om. Himla tur att hon ringde!

På eftermiddagen när jag skulle ut med Bimbo så kom grannarna snett under hem med sin dotter. Och de ville hälsa på Bimbo, så vi stannade och pratade lite.

I förrgår kväll så kom det upp en ruta på TV:n: på grund av störningar kan du bara se vanlig TV. Eh, Jaha? Jag klickade okej. Och rutan blev svart. Men va fasiken? Jag kunde kolla på Netflix osv men inget på ”vanliga” kanalerna. Okej, tänkte att det kommer väl tillbaka.

Men icke, och det var samma sak igår. TV:n I sovrummet funkar det att kolla på så det är inga störningar eller så.

Tur att min privata teknikansvariga kommer hit idag. Nettis ska hämta vovven i eftermiddag, så då ska jag be henne hjälpa mig. Det blir en överraskning för henne! Hehe!

Ingen operation

Igår ringde läkaren, och på konferensen hade läkarna tittat på mina MR-bilder. De hade enats om att vid en operation skulle man gå in bakifrån. Sist gick de in framifrån.

Men, de hade oxå enats om att vi bör avvakta att det läker av sig själv. Så jag ska helt enkelt bara fortsätta äta smärtisen och göra mina rörelser. Och vänta…

Jaha, ja jag vet egentligen inte vad jag tycker. Det är så klart skönt att slippa operation. Men jag vill ju att det ska gå över! Och sist pratade man om risk för permanent skada på nerven. Och det är jag ju livrädd för! Nu säger den här läkaren att det inte är så sannolikt. Nähä?

Började kolla på en brittisk serie på Netflix igår, Alltid saknad, aldrig glömd. Och så kollade jag på The exwife. Den var på 4:an, avsnitt 3 igår. Så jag kollade på 4-play på avsnitt 4 sen oxå. Den var spännande.

Farsdag

Igår satte jag mig i bilen och åkte hem till pappsen. Klart han skulle firas!

Systeryster var bortrest över helgen så det var bara jag som uppvaktade. Men vi hade kommit överens om gemensam present. Han fick 3 nya T-tröjor och 3 par strumpor. Åh, det behövde jag, sa han glatt när han öppnade paketet.

Vi fikade och jämförde våra krämpor. Hans högerarm är ju oxå domnad. Men han har inte ont i alla fall. Jag är värst! 😉

Jag körde oss till mataffären så att han fick handla hem lite. Hans bil är på verkstan så då passade vi på när jag ändå var där. Jag betalade oxå en räkning från hans konto. Han har ju ingen smartphone eller dator, och en del räkningar kan enbart betalas via nätet. Så med min mobil och hans bankdosa så fixades det i ett nafs!

Han är så tacksam för minsta hjälp han får. Lilla pappsen! Han gillar inte att bli gammal. Han vill vara stark, kunna göra allt han kunnat tidigare. Och det kan jag ju så klart förstå.

Jag fick konstigt nog ont när jag körde bil. Det tar cirka 45 minuter att köra till Långtbortistan, och armen fick inte domningar och kolsyra, men lite ont. Så konstigt att den inte domnade och ”pirrade”?! Hur som helst så gav det sig när jag kom hem igen och la skallen i rätt position.

Kollade på Så mycket bättre på kvällen. Sanne Salomonsen,vilken stjärna!! Så himla cool! Och bra artist. Och snygg. Så kul att hon är med!

Ellen Kraus hade jag inte hört talas om innan, och hon är superbra! Jag gillar det programmet.