Läkaren ringde inte igår heller. Efter 17 gav jag upp och vågade mig in i duschen. Antar att jag inte kommer våga släppa mobilen på måndag igen, för då kanske han ringer.
Framåt kvällen (eller ja, snarare natten) innan det var dags att ta smärtisen så började jag känna att det gjorde ont igen. Så det är verkligen medicinen som hjälper! Jag är så glad för att den funkar! Även om de andra kvarstår så är det verkligen skönt att slippa ha ont!
Gör mina rörelser jag fått av naprapaten varje dag. Och läste och kollade på TV som vanligt. Så inget särskilt att berätta om.
När Gunvor var hos mig ringde min telefon, Privat nummer. Då svarar inte jag utan är det nåt viktigt så lämnar de ett meddelande. Och japp, det kom ett meddelande i röstbrevlådan. Det var min läkare som sa att han skulle ringa igen imorgon. Igår alltså.
M och jag hade bokbytardag igen igår och möttes i centrum. Jag gick med mobilen i handen hela tiden! På fiket där vi möttes låg den på bordet. Livrädd att inte höra om den ringde!
Men icke, det kom inget samtal på hela dagen. Så nu kan jag inte gå längre än 1 meter från telefonen idag heller.
M och jag drack kaffelatte och babblade en bra stund i alla fall. Sen gick hon med mig till Dressman där jag köpte T-tröjor och strumpor till pappsen som han ska få på Fars dag. Från mig och Systeryster. Vi har sett att han tröjor börjar bli slitna.
Jag vet inte om jag vågar skriva det här….. Men jag tror baske mig att den nya smärtisen funkar!
Jag har ju fortfarande ingen koll på högerhanden, och har jag huvudet i ”fel” vinkel så pirrar det direkt. Alltså pirrar låter som en underdrift! Det känns som kolsyra gånger 10 i hela armen. Men, knappt ont alls!!
Så himla skönt! Läkaren sa att man kan bli trött av dem och ja det blir jag. Sussade ju 13 timmar natten till igår. Ändå sussade jag en stund när jag kom hem från centrum!
Igår fick jag ha väckarklockan för att vara uppe och ha tämjt frisyren till 9. För då hade jag ett videosamtal med läkaren.
Han skrev ut annan smärtmedicin som jag ska testa. 1 tablett på morgonen, smärtis och antiinflammatorisk, och 1 annan smärtis till natten. Den till natten är enbart smärtis och ska verka 24 timmar. Och efter 3 dagar kan jag höja dosen om det behövs. Successivt kan man höja till 5 tabletter om det behövs. Så nu hoppas jag att det ska funka!
Och så funderade han fram och tillbaka om det var dags för operation eller om vi ska avvakta. Han ska ta upp det med kollegor och så återkomma till mig. Han sjukskrev mig till 10/12.
Ringde efter vårt samtal till Lady Boss och meddelade nytt datum för sjukskrivning och hur läget är. Glad i hågen säger jag glatt att om smärtisen funkar så kan jag kanske jobba igen. Förtränger igen att högerhanden inte funkar….
Sen iväg genom stan till naprapaten. Hon lyckades knäcka ut några låsningar i min bröstrygg. Så skönt! Och jag la mig på britsen, men i stället för att stoppa ansiktet i det där hålet så la jag mig lite annorlunda så att nacken var i ”rätt” position. Och då kunde hon även massera en del och mjuka upp. Bröstryggen var väldigt stum och stel, sa hon.
Jag fick 3 nya övningar för att mjuka upp bröstryggen och de funkar att göra utan att nacken berörs. 1 med ett kvastskaft och 1 med gummiband.
När jag åkte hemåt igen så kändes ryggen så mjuk och behaglig! Och det var som att det gjorde att även arm och skuldra kändes av mindre. Så skönt!
Gick in på apoteket på vägen hem och hämtade ut de mediciner han skrivit ut så jag kunde börja direkt med dem. Än märker jag ingen skillnad, men jag har förhoppningar att det kommer!
På kvällen kollade, som vanligt, på TV. Såg bland annat sista avsnittet av Stalker på SVT-play. Så otäck historia! Det är en dokumentär, och jag kan absolut rekommendera den!
Jag får erkänna att jag är rätt sunkig här hemma. Duschar inte varje dag när jag bara såsar runt ensam.
Men igår rev jag ur sängkläderna när jag klev upp. In med dem i tvättmaskinen och bäddade rent direkt. Och sen in med mig själv i duschen. Skrubbade hela mig och tvättade håret.
Så när jag kröp ner i sängen på natten kändes det så härligt i väldoftande lakan!
Kollade på en film på Netflix, Nyad. Om en maratonsimmerska (visste inte ens att det fanns!) som simmat från Cuba till Florida. Helt galet! Och den är baserad på verkliga händelser, Diana Nyad finns på riktigt. Anette Benning spelade henne och Jodie Foster hennes vän och tränare. Den var riktigt bra!
Igår var jag så säker på att det var måndag. Det tog halva dagen innan jag insåg att det var söndag. I och med att jag är hemma och dessutom knappt gör varken det ena eller det andra så flyter dagarna ihop.
Flera gånger under dagen fick jag för mig att det var måndag. Så märkligt!
Kollade på en dokumentär, Till murder do us apart. Ett ungt par, på 80-talet, som mördar hennes föräldrar. Och båda skyller på den andra. Så märkligt och otäckt! Mest troligt var de nog båda på plats.
Jag hade egentligen tänkt åka och lägga om däck på bilen igår. Men jag hade ont, kände mig sliten och framför allt LESS på det här! Och jag har ju inget planerat där jag ska köra så jag struntade i bil och däck igår.
Jag hade som sagt ont och jag är så nedra trött och less på det! Och att inte kunna använda handen ordentligt, inte kunna röra mig hur som helst och att inte kunna ligga bekvämt och sova!
Vaknade efter bara nån timmes sömn för att jag hade ont. Oavsett hur jag låg gjorde det ont. Åååhhhh! Vet inte hur länge jag var vaken och vred mig och försökte hitta en position där det lättade. Suck…
Började kolla på en så bra serie på SVT-play, Dödens triangel.
Inspirerad av verkliga händelser. Riktigt spännande! Jag har bara 1 avsnitt kvar, och hade tänkt se det oxå. Men så såg jag att klockan var 2.30….
Ja, den rubriken skulle jag väl kunna ha varje dag nu.
Men 2 saker bröt tristessen igår. Först kom bovärden och fixade fläkten. Det tog cirka 5 minuter. Han bytte vredet, som spruckit så att det som ska vridas runt inuti inte gjorde det. Jag fick ett extra, så jag kan byta själv om det händer igen.
Fast egentligen är det konstigt att det spruckit, det är ju inte direkt varje dag jag använder fläkten. Jag lagar ju inte mat så ofta….
Sedan kom Jaja, bästaste Jaja, och langade in vinterdäcken i min bil. Så nu kan jag åka och skifta däck! Så himla gulligt att hon kom.
På kvällen kollade jag på en dokumentär på Netflix, Ninas resa. Jag har läst boken som så klart var gripande. Och filmen var oxå bra. Och hemsk, så klart. Det är Nina Einhorn som berättar om hur det var som ung kvinna i Warszawas getto under 2:a världskriget. Hur flera tillfälligheter gjorde att hon överlevde.
Igår hade jag svårt att somna. Kunde enbart ligga på rygg, med båda kuddarna under huvudet. Och huvudet lite snett åt vänster. I en exakt vinkel. Så fort jag bytte ställning gjorde det mer ont, och började pirra som 17 i hela armen. När jag vaknade imorse låg täcket kvar likadant i sängen, syntes knappt att nån sovit i den.
Igår tämjde jag kuddfrillan och väntade på att reparatören skulle komma angående min spisfläkt. Under tiden tömde jag diskmaskinen. Och så plockade jag undan sommarskorna från skohyllan i hallen. Så mycket har jag inte gjort på flera veckor! Men på förmiddagen hade jag inte särskilt ont! Så skönt! Gjorde även rörelserna jag fick av naprapaten.
Mellan 12 och 15 skulle reparatören komma. Och när klockan var strax efter 15 så började jag bli lite irriterad. Tills jag började kolla upp det hela lite. Kollade kalendern och insåg att det var den 1:a igår, inte den 2:a…. Så idag ska reparatören komma.
Nettis och Systeryster hörde av sig igår oxå. Messade fram och tillbaka ett tag med dem. Och M ringde. De åkte med dottern med familj till landet igår och ska ha några dagars höstlov tillsammans. Messade även lite med Jaja.
Som jag sagt förr; jag har tur som har så fina vänner!!
På eftermiddagen och kvällen hade jag ondare igen. Och då funderar jag så klart hur det kommer sej. Är det för att jag var lite mer ”aktiv” på förmiddagen? Uträttade ju inga storverk direkt… Men borde det inte göra ont direkt när jag gör nåt? Kan det komma senare så där? Jag blir inte klok på det här!
Eftersom jag ju inte gör just nånting alls nu så lever jag genom andra. Har väl aldrig kollat Instagram och Facebook så ofta! Och njuter av bilder Nettis skickar från Gotland där hon, Bimbo, Bäbis och Korven är på höstlov hos mormor och morfar.
De har varit på galleri och sett på Marjas vackra tavlor som hon ställer ut, plockat svamp och varit på nåt sånt där trampolinställe där tjejerna hade kul! Och myser med spökhistorier i stugan. Så mysigt!
Tänk, vem hade trott att jag skulle få bli mommo (extramormor) till 2 godingar? När jag började på företaget jag jobbar nu så var vi flera som gick internutbildningen samtidigt. Nettis var en av dem, och så småningom började vi lära känna varandra mer och mer. Ni som läst mig länge vet redan det här. 😊
När hon väntade Bäbis så frågade hon om jag ville vara extramormor eftersom hennes föräldrar bor på Gotland. Och JA det ville jag ju gärna, minst sagt!!
Så jag fick både ett jobb jag trivs kanonbra med och n familj, liksom!!
Jenny, som naprapaten heter, var bra! Men som hon sa, det var svårt att behandla då allt triggade igång smärta och domning. Men när jag låg på rygg, uppallad med kudde och hennes bänk inställd så jag kunde ligga bra, så kunde hon massera och trycka lite i nacken. Och under över alla under; en sak hon gjorde så lättade allt HELT!! Så himla skönt! Jag sa att jag vägrade gå därifrån, hon fick ha sina händer kvar precis så. 😉
Jag ska tillbaka igen nästa vecka, så får vi se om hon kan massera lite mer.
När jag kom hem somnade jag i soffan. Jag sover hur mycket som helst nu! Ofta sover jag middag, plus att jag sover på nätterna. Visst vaknar jag ofta under natten när jag byter ställning, men jag somnar snabbt om.
Om jag sover så mycket på grund av att kroppen har fullt upp med att läka, eller för att jag inget gör vete 17. Men trött är jag.
I mitt huvud 