Igår var jag så arg på det här j*kla diskbråcket!
Jag hade ont hela dagen. Och att göra rörelserna var bara att glömma. Jag testade så klart, men nä, det gjorde för ont.
Och det kändes liksom ömt på huden där jag har mest ont. Armen låg mot ryggstödet på soffan och det kändes som att tyget liksom skavde mot huden.
Idag ska jag till naprapaten och jag hoppas på mirakel! Hoppet är det sista som lämnar en….
Igår kom Nettis förbi en stund. Hon hjälpte mig att tömma skåpet över spisfläkten. I veckan kommer ju nån från värden och ska kolla på den eftersom den lagt av.
Hon hade oxå med sin massagepistol (så konstigt ord) och masserade min skuldra och rygg. Så skönt!!! Det kändes verkligen bra!
Igår på förmiddagen kändes nacken, skuldra och arm nästan bra igen. N Ä S T A N. Fingrarna funkar ju inte, men knappt ont alls. Så jag började tänka att jag nog 17 ska kunna börja jobba om 1 vecka. Kunde till och med göra mina rörelser från fysioterapeuten utan att det gjorde ont.
Skrev till en kollega att det kändes bättre och att jag var försiktigt optimistisk. Skulle jag inte ha gjort….
Fick senare ont igen, ganska rejält, utan att jag gjort nåt just då i alla fall. Det var flera timmar sedan jag gjort rörelserna. Och inte hjälpte det heller hur jag hade huvudet. Och det kliade. Det hade det inte heller gjort på några dagar.
Jaha, det är som att det nedra diskbråcket ville påminna om sin existens: tro inte att jag är läkt än!
Jag har ont idag med, men inte lika som igår. Och jag har kunnat sova. Alltid nåt. När det var som värst, när det började, kunde jag ju inte ens sova. Så det är ju bättre än det var då i alla fall.
Innan min nacke bestämde sig för att bråka med mig så bokade Lollo och jag biljetter till Candlelight, en konsert i ljuset av enbart tända ljus (batteridrivna).
Och nu kände jag att jag avbokat tillräckligt många saker! Jag testar!
Vi möttes först på Basta och åt middag tillsammans.
Jag tog en smarrig pizza och Lollo en pasta.
Så mysigt att ses och sitta och babbla! Fina Lollo!
Sen tog vi en taxi till Skeppsholmen och Eric Ericssonhallen, gamla Skeppshomskyrkan. Så vacker lokal!
Konserten var en tribune till Queen och Rosa kvartetten spelade enbart deras musik.
Vi var en aning skeptiska innan de började. Queens musik med enbart stråkar?? Men det var så fint!
1 timme gick så snabbt. Även om jag vid det laget började få ont… Satt mest med huvudet sänkt för att lätta på trycket mot nerven.
Vi gick ner till Grand efteråt och där haffade vi en taxi. De släppte av mig vid centralen så tog jag tunnelbanan hem och Lollo fortsatte i taxin.
Orkade tyvärr inte sätta mig och ta en drink eller ett glas vin efteråt. Det hade varit mysigt, men då hade jag ont och ville bara hem.
Så sammanfattar jag kvällen så, JA det gick! Fick jag ont? Ja. Var det värt det? Ja.
Jag fick ändå inte så där hysteriskt ont som jag fick förut, så det kanske går åt rätt håll i alla fall?!
Igår hade jag videomöte.med fysioterapeuten igen. Fick en annan övning, eftersom de jag fått tidigare bara gör ont. Den här är ”snällare”, men jag kan inte göra den heller fullt ut…
Hon tyckte att jag ska träffa deras naprapat eftersom det fortfarande håller i sig. Så på måndag ska jag träffa henne. Det känna bra! Tror att lite behandling kan vara bra!
Hon bekräftade även det jag googlat mig till, att klådan beror på nerven.
Sist jag var ut så satt en lapp i farstun med information om att de idag ska jobba med avloppsrören i källaren under vår uppgång. Jag tänkte direkt att då stängs väl vattnet av, men det stod det inget om. Konstigt nog.
Men när jag kom upp nu på morgonen så finns inget vatten i kranen. Men tack! Jag villhöver kaffe!!
Om de skrivit att vattnet skulle vara avstängt så hade jag hällt upp i flaska eller nåt.
Igår messade M: Jag är i centrum. Ska vi fika?
Jaaa, det skulle vi! Jag blaskade av mig och sen lastade jag spegel och lästa böcker i Dramaten och knatade iväg.
Spegeln var över hemma hos mig och ska nu flytta ut till landet.
M och jag möttes på ett fik och satt och babblade ett tag. Mysigt!!
Men, när man sitter och pratar så rör man på huvudet. Hela tiden. Vi satte oss ändå så att M satt snett mitt emot mig, till vänster. Ändå så rör jag huvudet hela tiden. Det tänker man inte på annars, men nu så börjar det göra ont och sticka i fingrarna och då kommer jag på mig igen med att ha huvudet i ”fel” vinkel. Så efter ett tag gick vi därifrån. Vi fick till Ms bil och lastade ur min Dramaten och jag fick andra böcker av henne.
Sen fick vi tillsammans och handlade lite innan vi skiljdes åt.
Jag bestämde mig för att äta innan jag knatade hem, så jag gick in på pizzerian och beställde en sallad. Och ett glas vin.
Gott!!
Sen knatade jag hem igen. Mätt och belåten, och nöjd med att ha träffat M. Min M!
Nettis sa förut att jag kan ju inte börja jobba så länge högerhanden inte funkar. Jag har mest tänkt på smärtan. Men så testade jag att använda datorn igår (här skriver jag på mobilen, och då använder jag tummarna) och det går ju inte nej. Jag kan trycka ner tangenter, men jag kan inte få upp fingrarna sen från tangenterna…. Tänkte inte på det…så det blir liksom enbart en och samma bokstav som trycks ner, eller så får jag lyfta hela handen och flytta den. Funkar ju inte så bra, blir inte så effektivt då.
Igår vaknade jag och hade lite mer ont igen. Gick upp, rörde på axlarna, och fixade frukost. Tänkte att det släpper väl.
Nä, det gjorde det inte. Hade ganska så rejält ont hela dagen. Så fort jag rörde mig, bytte ställning eller nåt, så bara strålade smärtan ut i armen. Och skuldran.
Vad fasiken då?! Jag hade börjat känna att det nog ändå vänt. Jag tänkte att jag kommer kunna börja jobba den 6:e november. Nu vete 17….
Tidig kväll så släppte det lite i alla fall. Och när jag skulle sova så tänkte jag att nu är jag TRÖTT på att sova i soffan! Så jag tog med de kuddarna som jag sovit med i soffan till sängen. Och så bullade jag upp dem mot sänggaveln. Och ja, det har funkat. Jag har dock vaknat varje gång jag behövt byta ställning och varit superförsiktig. Ville inte få skitont igen! Så jag har ändå legat på samma ställe hela natten. Inte rullat över på en annan del av sängen som jag annars gör. Undermedvetet är jag tydligen medveten om att inte göra det fast jag sover.
Jaha, nej men 1 steg framåt och 2 bakåt, eller?
Läste ut Anne Holt igår.
Den var bra! 5 sangria av 5.
När nackproblem började, den här gången, så hade jag ju ”bara” ont. Sen efter några veckor så blev ju musklerna i 3 fingrar påverkade, så att jag inte har kontroll över dem.
Ett par gånger under de senaste dagarna har det kliat som 17, och igår insåg jag att det är ju på höger arm. Hmmm, konstigt….
Googlade och jajjamensan, vid nervskada kan man även få klåda! Jaha, Jo men varför inte? När jag vill tro att det håller på att bli bättre, då kommer nya symtom. Eller kan det va så att det kommer när det börjar läka?? Äh, jag ger upp om att försöka intala mig att ”nu, nu så är det bättre”. Det är som det är. Och jag är glad åt att det iallafall inte gör så där akutont hela tiden. När jag liksom inte gör ett skit, så gör det bara lite ont. Och vem behöver använda sin högerhand, egentligen?!
Det var mysigt att ha Bimbo här igår!
Hon vill gärna vara nära.
Hon tuggar inte så mycket på benet, bär på det lite och sen gömmer hon det. Igår gömde hon det i sin bädd, puttade med nosen så att det la sig i vecket vid kanten. Hahaha!
Sen la vi oss i soffan igen. Och hon bökade sig in under min filt.
Bra lilla gullrumpan som stack ut. En stund, sen försvann den med!
Efter en bra stund började hon böka runt där under och fick först ut nosen, men hon var nog varm. För sen kom hela hon ut.
Hon och jag passar bra ihop. Gillar inte att vara ute nån längre stund om det är kallt eller blött. Sover länge på morgnarna. Och är lite busig! Perfekt vovve! Och hon väger ju bara några gram så även nu är det lätt att gå ut med henne. Inte för att hon drar ändå, men även om hon skulle så märks det ju knappt.
Läkaren ringde och han hade fått bilderna från magnetröntgen. Nytt diskbråck mellan 7:e och 8:e kotan i nacken. 2018 var det mellan kota 5 och 6. Så, skönt att det ändå var nytt så att det inte var en permanent skada på en nerv från det förra diskbråcket. Fast jag vet i och för sig inte om det skulle varit bra så här pass länge då?
Han tror det ska läka av sig själv, men det kan ta 3-4 månader… Så behöver jag få förlängd sjukskrivning ska jag höra av mig. Eller om det blir sämre, så klart. Under tiden ska jag göra mina rörelser jag fått av fysioterapeuten, i den mån jag kan… Och stretcha de fingrar som jag inte har rörelse i. Får ta tag i dem med den andra handen och tänja och fixa.
Ringde Lady Boss efteråt och talade om läget. Hon är så bra, sa att jag ska vara hemma så länge som jag behöver så att jag blir bra! Inte komma för tidigt och så blir det bakslag. Och det känns bra att hon säger det.
När Nettis kom för att hämta hem Bimbo så gick vi en liten sväng tillsammans. Och jag fortsatte upp till centrum. Handlade lite (behöver jag mer saker eller nåt tungt så tar jag dramaten med mig. Så bra att ha den!) och sen hem till soffan igen.
När jag skulle dra ner persiennerna för natten så var marken vit ute. Jag vinklade dem blixtsnabbt så jag slapp se eländet! Som tur är så hade det tinat nu på morgonen. Väl tidigt för snö! Den kan komma 23 december och ligga nån vecka bara, tycker jag!
Nu på morgonen kom Nettis förbi och lämnade av Bimbo hos mig över dagen. Så mysigt! Jag ska ta bild sen på den lilla skruttvovven så ni får se henne.
Nettis ställde bilen här och lånade mitt SL-kort och åker tunnelbanan in till stan. För självklart hade jag hunnit köpa månadskort innan jag blev sjukskriven…
Imorgon fyller Bror år och vi är bjudna dit på middag. Och jag vill så gärna men vete 17… Nu när Nettis kom och vi stod i hallen och pratade så kände jag direkt att det gjorde ont. Jag tittar ju på den jag pratar med, så klart. Och då hamnar huvudet i fel vinkel. Så ska vi sitta tillsammans vid middagsbordet imorgon så lär jag ju vrida huvudet åt alla möjliga håll. Dessutom så tar det cirka 45 minuter att köra dit, och jag har ju manuell växellåda. Ååh, det är så tråkigt att missa en massa skoj! Jag älskar ju att hänga med mina syskon med respektive!
Den här bloggen är nu visst en gnäll-och-tråkblogg?! För nåt kul har jag inte att skriva om. Och fler detaljer om min nacke, skuldra och arm vill nog ingen ha. Läget är alltså oförändrat.
Med radion på hemma på dagarna så hör jag om alla skjutningar i vårt land, krig och terrordåd runtom i världen och rån och annat. Ja, men livet leker verkligen!
I mitt huvud 