Vi babblade om allt möjligt, som vanligt. Och när Gunvor kommer så får man smarrig svampmacka!
Så himla gott!
Dessutom fick jag fina rosor.
Hon stannade länge och vi flyttade in i sofforna efter att vi ätit svampmackorna.
När Gunvor åkt hem så kollade jag på TV. Och vid 20-tiden gäspade jag nästan käkarna ur led. Och tänkte att vad fasiken. Jag kan lika gärna lägga mig. Annars är jag vaken till 2-3 som vanligt. Sagt och gjort, borstade tänderna, tog smärtisen och kröp i säng. Somnade som en stock! Vaknat till några gånger som vanligt, men vaknade inte ”på riktigt” förrän 9. 13 timmar sussade jag alltså! Idag kanske jag inte kommer sova middag?!
Ja, den rubriken skulle jag väl kunna ha varje dag nu.
Men 2 saker bröt tristessen igår. Först kom bovärden och fixade fläkten. Det tog cirka 5 minuter. Han bytte vredet, som spruckit så att det som ska vridas runt inuti inte gjorde det. Jag fick ett extra, så jag kan byta själv om det händer igen.
Fast egentligen är det konstigt att det spruckit, det är ju inte direkt varje dag jag använder fläkten. Jag lagar ju inte mat så ofta….
Sedan kom Jaja, bästaste Jaja, och langade in vinterdäcken i min bil. Så nu kan jag åka och skifta däck! Så himla gulligt att hon kom.
På kvällen kollade jag på en dokumentär på Netflix, Ninas resa. Jag har läst boken som så klart var gripande. Och filmen var oxå bra. Och hemsk, så klart. Det är Nina Einhorn som berättar om hur det var som ung kvinna i Warszawas getto under 2:a världskriget. Hur flera tillfälligheter gjorde att hon överlevde.
Igår hade jag svårt att somna. Kunde enbart ligga på rygg, med båda kuddarna under huvudet. Och huvudet lite snett åt vänster. I en exakt vinkel. Så fort jag bytte ställning gjorde det mer ont, och började pirra som 17 i hela armen. När jag vaknade imorse låg täcket kvar likadant i sängen, syntes knappt att nån sovit i den.
Igår tämjde jag kuddfrillan och väntade på att reparatören skulle komma angående min spisfläkt. Under tiden tömde jag diskmaskinen. Och så plockade jag undan sommarskorna från skohyllan i hallen. Så mycket har jag inte gjort på flera veckor! Men på förmiddagen hade jag inte särskilt ont! Så skönt! Gjorde även rörelserna jag fick av naprapaten.
Mellan 12 och 15 skulle reparatören komma. Och när klockan var strax efter 15 så började jag bli lite irriterad. Tills jag började kolla upp det hela lite. Kollade kalendern och insåg att det var den 1:a igår, inte den 2:a…. Så idag ska reparatören komma.
Nettis och Systeryster hörde av sig igår oxå. Messade fram och tillbaka ett tag med dem. Och M ringde. De åkte med dottern med familj till landet igår och ska ha några dagars höstlov tillsammans. Messade även lite med Jaja.
Som jag sagt förr; jag har tur som har så fina vänner!!
På eftermiddagen och kvällen hade jag ondare igen. Och då funderar jag så klart hur det kommer sej. Är det för att jag var lite mer ”aktiv” på förmiddagen? Uträttade ju inga storverk direkt… Men borde det inte göra ont direkt när jag gör nåt? Kan det komma senare så där? Jag blir inte klok på det här!
Eftersom jag ju inte gör just nånting alls nu så lever jag genom andra. Har väl aldrig kollat Instagram och Facebook så ofta! Och njuter av bilder Nettis skickar från Gotland där hon, Bimbo, Bäbis och Korven är på höstlov hos mormor och morfar.
De har varit på galleri och sett på Marjas vackra tavlor som hon ställer ut, plockat svamp och varit på nåt sånt där trampolinställe där tjejerna hade kul! Och myser med spökhistorier i stugan. Så mysigt!
Tänk, vem hade trott att jag skulle få bli mommo (extramormor) till 2 godingar? När jag började på företaget jag jobbar nu så var vi flera som gick internutbildningen samtidigt. Nettis var en av dem, och så småningom började vi lära känna varandra mer och mer. Ni som läst mig länge vet redan det här. 😊
När hon väntade Bäbis så frågade hon om jag ville vara extramormor eftersom hennes föräldrar bor på Gotland. Och JA det ville jag ju gärna, minst sagt!!
Så jag fick både ett jobb jag trivs kanonbra med och n familj, liksom!!
Innan min nacke bestämde sig för att bråka med mig så bokade Lollo och jag biljetter till Candlelight, en konsert i ljuset av enbart tända ljus (batteridrivna).
Och nu kände jag att jag avbokat tillräckligt många saker! Jag testar!
Vi möttes först på Basta och åt middag tillsammans.
Jag tog en smarrig pizza och Lollo en pasta.
Så mysigt att ses och sitta och babbla! Fina Lollo!
Sen tog vi en taxi till Skeppsholmen och Eric Ericssonhallen, gamla Skeppshomskyrkan. Så vacker lokal!
Konserten var en tribune till Queen och Rosa kvartetten spelade enbart deras musik.
Vi var en aning skeptiska innan de började. Queens musik med enbart stråkar?? Men det var så fint!
1 timme gick så snabbt. Även om jag vid det laget började få ont… Satt mest med huvudet sänkt för att lätta på trycket mot nerven.
Vi gick ner till Grand efteråt och där haffade vi en taxi. De släppte av mig vid centralen så tog jag tunnelbanan hem och Lollo fortsatte i taxin.
Orkade tyvärr inte sätta mig och ta en drink eller ett glas vin efteråt. Det hade varit mysigt, men då hade jag ont och ville bara hem.
Så sammanfattar jag kvällen så, JA det gick! Fick jag ont? Ja. Var det värt det? Ja.
Jag fick ändå inte så där hysteriskt ont som jag fick förut, så det kanske går åt rätt håll i alla fall?!
Jag hann knappt posta inlägget igår om att jag inte hade vatten, så skrev kollegan på andra sidan centrum att hon skulle gå och handla på lunchen. Hon jobbade alltså hemma, och då skulle hon komma förbi med vatten till mig. Ville jag ha nåt mer från affären?
Hur gulligt!?
Jag svarade att det enbart var vatten jag var i behov av. En liten stund senare kommer hon, med 2 flaskor vatten, en Starbucks-kaffe och 2 croissanter!!!
Jaaa, det skulle vi! Jag blaskade av mig och sen lastade jag spegel och lästa böcker i Dramaten och knatade iväg.
Spegeln var över hemma hos mig och ska nu flytta ut till landet.
M och jag möttes på ett fik och satt och babblade ett tag. Mysigt!!
Men, när man sitter och pratar så rör man på huvudet. Hela tiden. Vi satte oss ändå så att M satt snett mitt emot mig, till vänster. Ändå så rör jag huvudet hela tiden. Det tänker man inte på annars, men nu så börjar det göra ont och sticka i fingrarna och då kommer jag på mig igen med att ha huvudet i ”fel” vinkel. Så efter ett tag gick vi därifrån. Vi fick till Ms bil och lastade ur min Dramaten och jag fick andra böcker av henne.
Sen fick vi tillsammans och handlade lite innan vi skiljdes åt.
Jag bestämde mig för att äta innan jag knatade hem, så jag gick in på pizzerian och beställde en sallad. Och ett glas vin.
Gott!!
Sen knatade jag hem igen. Mätt och belåten, och nöjd med att ha träffat M. Min M!
Nettis sa förut att jag kan ju inte börja jobba så länge högerhanden inte funkar. Jag har mest tänkt på smärtan. Men så testade jag att använda datorn igår (här skriver jag på mobilen, och då använder jag tummarna) och det går ju inte nej. Jag kan trycka ner tangenter, men jag kan inte få upp fingrarna sen från tangenterna…. Tänkte inte på det…så det blir liksom enbart en och samma bokstav som trycks ner, eller så får jag lyfta hela handen och flytta den. Funkar ju inte så bra, blir inte så effektivt då.
Hon tuggar inte så mycket på benet, bär på det lite och sen gömmer hon det. Igår gömde hon det i sin bädd, puttade med nosen så att det la sig i vecket vid kanten. Hahaha!
Sen la vi oss i soffan igen. Och hon bökade sig in under min filt.
Bra lilla gullrumpan som stack ut. En stund, sen försvann den med!
Efter en bra stund började hon böka runt där under och fick först ut nosen, men hon var nog varm. För sen kom hela hon ut.
Hon och jag passar bra ihop. Gillar inte att vara ute nån längre stund om det är kallt eller blött. Sover länge på morgnarna. Och är lite busig! Perfekt vovve! Och hon väger ju bara några gram så även nu är det lätt att gå ut med henne. Inte för att hon drar ändå, men även om hon skulle så märks det ju knappt.
Läkaren ringde och han hade fått bilderna från magnetröntgen. Nytt diskbråck mellan 7:e och 8:e kotan i nacken. 2018 var det mellan kota 5 och 6. Så, skönt att det ändå var nytt så att det inte var en permanent skada på en nerv från det förra diskbråcket. Fast jag vet i och för sig inte om det skulle varit bra så här pass länge då?
Han tror det ska läka av sig själv, men det kan ta 3-4 månader… Så behöver jag få förlängd sjukskrivning ska jag höra av mig. Eller om det blir sämre, så klart. Under tiden ska jag göra mina rörelser jag fått av fysioterapeuten, i den mån jag kan… Och stretcha de fingrar som jag inte har rörelse i. Får ta tag i dem med den andra handen och tänja och fixa.
Ringde Lady Boss efteråt och talade om läget. Hon är så bra, sa att jag ska vara hemma så länge som jag behöver så att jag blir bra! Inte komma för tidigt och så blir det bakslag. Och det känns bra att hon säger det.
När Nettis kom för att hämta hem Bimbo så gick vi en liten sväng tillsammans. Och jag fortsatte upp till centrum. Handlade lite (behöver jag mer saker eller nåt tungt så tar jag dramaten med mig. Så bra att ha den!) och sen hem till soffan igen.
När jag skulle dra ner persiennerna för natten så var marken vit ute. Jag vinklade dem blixtsnabbt så jag slapp se eländet! Som tur är så hade det tinat nu på morgonen. Väl tidigt för snö! Den kan komma 23 december och ligga nån vecka bara, tycker jag!
Nu på morgonen kom Nettis förbi och lämnade av Bimbo hos mig över dagen. Så mysigt! Jag ska ta bild sen på den lilla skruttvovven så ni får se henne.
Nettis ställde bilen här och lånade mitt SL-kort och åker tunnelbanan in till stan. För självklart hade jag hunnit köpa månadskort innan jag blev sjukskriven…
Imorgon fyller Bror år och vi är bjudna dit på middag. Och jag vill så gärna men vete 17… Nu när Nettis kom och vi stod i hallen och pratade så kände jag direkt att det gjorde ont. Jag tittar ju på den jag pratar med, så klart. Och då hamnar huvudet i fel vinkel. Så ska vi sitta tillsammans vid middagsbordet imorgon så lär jag ju vrida huvudet åt alla möjliga håll. Dessutom så tar det cirka 45 minuter att köra dit, och jag har ju manuell växellåda. Ååh, det är så tråkigt att missa en massa skoj! Jag älskar ju att hänga med mina syskon med respektive!
Igår kom Nettis över för invänjning av Bimbo hos mig. Nettis ska på konferens i veckan så då ska vovven va med mig. Blir mysigt med sällskap! Hon är en hund i min smak; avskyr att gå ut i regn och sover länge på morgonen.
Vi köpte thaimat, som tyvärr var rätt smaklös. Och så kollade vi på en film, Reptile. Tyvärr missade vi slutet för då hade vi börjat babbla om nåt. Så jag ska se om slutet idag. Hahaha! För filmen var bra!
Har inte sovit så bra inatt, tyvärr. Hur jag än har legat så har det gjort ont. Så konstigt att det kan vara så olika. Vissa nätter sover jag rätt bra, vaknar bara när jag ska byta ställning. 2 olika ställningar brukar funka att sova i utan att jag har så ont. Inatt funkade bara 1, och resten av kroppen krävde liksom ombyte. Suck….
I mitt huvud 