Pappa och jag har verkligen trivts ihop under vår resa! Vi har skrattat och haft kul, och uppskattat samma saker.

Och vi har retats med varandra! Pappa säger själv att han har järnkoll. Mmmhmm, säger jag då! På Arlanda ska vi ta av oss jackorna och packa ner dem, och pappa börjar gå igenom sina fickor. Plötsligt drar han förvånat fram nåt ur ena fickan, tittar på det och utbrister: -Jaha, mitt pass!! Då blev jag lite matt…..

Sen hade han en ryggsäck med kanske 3 eller 4 fack, och sin lilla resväska som han fick ta med ombord, och den hade 2 fack utvändigt. Pappa letade i varje fack, varje gång han skulle ha nåt. Och för säkerhets skull hade han hänglås på 2 fack…

När vi bytte hotell efter de 2 första nätterna, så hade vi åkt med bussen i kanske 1 timme när guiden kommer fram till pappa och säger att de ringt från det förra hotellet. Pappa hade glömt sitt pass!! Då ungefär började jag förstå att styvmor menat allvar när hon bett mig ta hand om pappa. Alla i bussen hade väldigt roligt åt det här, och vi retade pappa och sa att han skulle få stanna i Turkiet. Så när vi såg hus eller lägenheter till salu tipsade vi pappa om dem, och vi försökte hitta på arbeten till honom så att han skulle kunna försörja sig.

Min pappa hör en aningens illa. När vi kom in i bussen på flygplatsen så presenterade sig guiden, Tahsin, och gav oss lite information. Jag frågade pappa om han hörde vad Tahsin sa. -Ja, faktiskt, han pratar väldigt högt och tydligt trots att han inte har mikrofon, svarar pappa. Jag vet inte riktigt vad pappa trodde att det som Tahsin höll i handen, framför munnen och som han knackade i varje gång innan han började prata, var…..

Till pappas STORA glädje så lyckades jag glömma min handväska på en servering när vi skulle kliva på bussen. Och en av de andra i gruppen såg det och smög fram diskret och gav mig den. Tyvärr så blev jag så skärrad så jag utbrister:-Jösses, hur kunde jag gå ifrån handväskan??? Varpå pappa blev väldigt nöjd!! Jag och min stora trut…

Något som vi båda hade dålig koll på var vilken tid vi skulle samlas vid bussen igen när vi var ute och kollade på nåt. På varje ställe vi skulle gå av så talade Tahsin om vad vi skulle se osv, och så sa han var vi skull ses igen, och vid vilken tid. Jag upprepade tiden för pappa, och så knatade vi iväg. V A R J E gång blev vi osäkra: var det kvart i? Eller prick? Nä, var det inte halv?? Sista dagen (det var så dags då…) kom vi på att vi borde satt mobilen på alarm den tiden.