På väg från tunnelbanan imorse hörde jag att det lät olika om mina klackar. Den ena hade tappat sulan…
Fasiken då! Jag älskar de här skorna och vill inte sabba själva klacken. Så nu när jag slutat jobba så knatade jag in hos skomakaren vid jobbet. Och de hade tid att klacka om dem på en gång!
Fick sitta i strumplästen i 5 min, sen var det klart!! Suveränt!
Om jag behöver gå dit igen kommer de antagligen minnas mig…. När jag skulle gå efter att jag betalat så drämde jag min kasse i ett ställ full med skohorn så det tjongade högt. När jag vänder mig för att se så jag inte vält det så snubblar jag på trappsteget i entrén. …



Fniss, men ibland kan det vara bra att man blir igenkänd 😉
GillaGilla
Hmmmm….. jo men det beror ju på varför man blir det!
GillaGilla