På jobbet igår började vi av någon anledning prata om tänder. Och jag berättade att jag var nästan 2 år innan jag fick min första tand. De hade börjat prata om att det kanske skulle bli nödvändigt att skära upp tandköttet som var så hårt eftersom jag tuggade med det, så tänderna kanske inte kunde bryta igenom. Men så en dag säger jag till mamma vid matbordet: lyssna! Och så klonkade jag med skeden mot en liten tandpligg. Mamma nästan grät av glädje!

Följdaktligen tappade jag även mjölktänderna sent. I första klass fick man tunnare,ljusare, knäckebröd i matsalen. Delikatessknäcke, kan det ha hetat så? Det var för att barnen hade lösa tänder eller gluggar. När jag i 2:an eller 3: an hade det, fick jag inte ta det brödet, det var enbart för 1:orna!

Hur som helst, jag berättade för kollegorna att se sista mjölktänderna tappade jag i 7:e klass. Ingen annan hade gluggar då… Vi hade börjat lite med smink och jag hade permanentat håret. Mindre lyckad kombo, tandgluggar, smink och permanent.

Efter jobbet var jag hem till Mosterssambo,som försöker gå igenom alla hennes saker. Och jag fick en låda med lite allt möjligt, bland annat foton. Så när jag kom hem kollade jag igenom dem. Och hittar klassfotot från 7:an! Jag minns att jag inte alls var bekväm, ville inte le med munnen öppen. Men fotografen tjatade.

Båda hörntänderna fattas, och håret så stort att det inte ryms i bild. Snyggheten personifierad! Lägg även märke till de tunna, och korta, ögonbrynen.