Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar. Eller, egentligen undrar jag nog det ( min egen hjärna, alltså) ofta…

Men det jag just idag funderar över är hur hjärnan får till drömmar. Inatt drömde jag om en person, att vi sprang på varandra nånstans och hängde sen med hennes sällskap och mitt. Och när jag vaknade idag så kom jag på att jag inte bläddrat fram september i kalendern i köket. Då ser jag att hon jag drömde om hade födelsedag igår. Och det var INTE undermedvetet att jag visste det och därför drömde om henne. För jag har noll koll på födelsedagar, tyvärr. Det är ytters få jag minns i huvudet, utan det är kalendern som är min räddning.

På landet hade jag en dröm som verkligen fastnade. De flesta drömmar är ju rätt ”flyktiga”, man minns lite eller inget alls kanske. Men den här var så… stark liksom. Jag minns fortfarande drömmen och känslan. Det var ett litet barn med i drömmen, och jag minns hur det var att bära den lilla, hur det kändes att pussa den lilla barnkinden med mera.

Apropå barn; Hemma hos Nettis är det 2 snorungar tyvärr. Annars hade jag velat hänge med dem igår efter kick innen. Korven har ju fyllt år, 6 stycken, när jag var bortrest, så jag har inte gett henne någon present än. Men jag får ge henne det en annan gång. Hon börjar bli bättre, tydligen, men storasyster var sämre med feber fortfarande stackaren.