Efter lunch igår åkte jag till Långtbortistan och plockade upp pappsen. Han skulle till sjukhuset på sin årliga koll av pace makern. Och eftersom han är vinglig och hör dåligt vill han gärna ha sällskap.

Igår var han dock inte så vinglig, vilket var skönt. Däremot hade han glömt sin hörapparat, så det blev inte direkt nåt småprat i bilen. Man får ju nästan skrika och helst se på honom när man pratar. Vilket inte går när jag kör.

Inne på undersökningen fick jag upprepa allt sköterskan sa, även om hon verkligen försökte prata högt.

Allt var i alla fall bra med pace makern, så inget behövde göras med den. Den beräknas funka i 5 år till, men de kollar igen nästa år.

Sen bar det av hemåt med pappsen igen. Jag frågade om vi skulle äta thaimat på restaurangen i hans hus. Men han ville hem. Så jag bara släppte av honom och körde hem till mig. Han är så tacksam att jag och Systeryster hjälper honom. Jag svarar att han har ju tagit hand om oss, nu är det vår tur.