Tänker på hur jätteviktigt det är med vänner. Både gamla och nya, på olika sätt. Igår träffade jag Wilbur och Blidö. Vi har känt varandra i 40+ år. Varit tillsammans i högt och lågt, i sorg och glädje. Och hänger fortfarande ihop. Och hör ihop! Otroligt värdefullt! Igår åt vi tapas, drack lite vin och framför allt, babblade massor.

När vi ses så känns det alltid så bra inuti, så där mjukt och varmt.

Tänker oxå på alla dessa skjutningar. Det är ju varje dag de rapporterar om det på nyheterna! Och det är unga som skjuter. Jag vet, jag har skrivit om det tidigare. Men det är så fruktansvärt hemskt! Det är så många liv som drabbas. Offret, så klart, och dess familj och vänner. Men även förövaren, som ska leva vidare med vad de gjort. Deras anhöriga, som så klart också påverkas.

Och även allmänheten, som t.ex. jag. För jag är på intet sätt påverkad direkt. Men, jag lever i det här samhället där det plötsligt skjuts varje dag, och sprängs. Självklart påverkas man! Jag kan bli så arg, och samtidigt känna mig så otroligt maktlös. Vad 17 ska, kan, man göra??