Första gången jag knatade hemifrån i mina röda skor jag köpte på Gotland så fick jag skoskav. Suck…

Jag tyckte de var så sköna och jag hade gått inne lite i dem. Men han hann bara halvvägs till centrum och tunnelbanan så hade jag en blåsa på ena hälen (som straxt sprack) och ett sår på den andra. Jag såg nog rolig ut när jag gick sedan, försökte gå utan att skorna rörde hälen. Jo, lycka till…

Nu hade såren läkt och jag pulat in korkhälar och halvsulor i skorna. Och med compeed-plåster på hälarna, för säkerhets skull. I med fötterna. Japp, skorna satt som en smäck! Gick fram och tillbaks i hallen. Kändes toppen!

Så med röd topp till svarta byxor och svart skinnjacka och de röda skorna kände jag mig så fin!

Men, jag hann inte ens upp till centrum så hade ett av plåstren skavts upp och satt som en korv ovanför där skon ändå skavde. Det andra hade skavts av helt och lossnat nånstans på vägen.

När jag kom till tunnelbanan satte jag på nya compeed, och såg vad det hade blött (blött? Blödigt? Vad fasiken heter det??) mycket.

Sen gick jag nästan på tå resten av vägen till jobbet. Och på skon är det en mörk blodfläck…

Jaha, så på kontoret hade jag mina inneskor. Ett par slip in, utan häl. En helt öppen sko, rena drömmen med sår på båda hälar!

När jag slutade jobba var bara tanken på att stoppa ner fossingarna i de där skorna smärtsam. Så, trots regn, så knatade jag iväg i inneskorna.

Jag var den enda jag såg i sommarskor på vägen hem och i tunnelbanan…