Kom att tänka på min katt jag hade för många år sedan. Kisse Kattsson, en gråtigrerad huskatt. Världens goaste, så klart!

Han sov alltid i min säng, la sig i fotändan när jag la mig och läste. När jag släckte sänglampan kom han upp och la sig bredvid mitt huvud, och kattrampade och slickade mig i ansiktet. En stund, sen knatade han ner till fotändan igen och la sig. Så gosigt, som att han nattade mig, liksom.

En period när jag var deprimerad, sov dåligt och drömde mardrömmar så beklagade jag mig för vänner att Kisse dessutom väckte mig flera gånger på nätterna. Tills jag insåg att han kom och buffade och spann och trampade på mig när jag mådde dåligt och sov oroligt. Han märke av det, och kom och tröstade, liksom!

Djur är verkligen fantastiska och inkännande!