Ja, den rubriken skulle jag väl kunna ha varje dag nu.

Men 2 saker bröt tristessen igår. Först kom bovärden och fixade fläkten. Det tog cirka 5 minuter. Han bytte vredet, som spruckit så att det som ska vridas runt inuti inte gjorde det. Jag fick ett extra, så jag kan byta själv om det händer igen.

Fast egentligen är det konstigt att det spruckit, det är ju inte direkt varje dag jag använder fläkten. Jag lagar ju inte mat så ofta….

Sedan kom Jaja, bästaste Jaja, och langade in vinterdäcken i min bil. Så nu kan jag åka och skifta däck! Så himla gulligt att hon kom.

På kvällen kollade jag på en dokumentär på Netflix, Ninas resa. Jag har läst boken som så klart var gripande. Och filmen var oxå bra. Och hemsk, så klart. Det är Nina Einhorn som berättar om hur det var som ung kvinna i Warszawas getto under 2:a världskriget. Hur flera tillfälligheter gjorde att hon överlevde.

Igår hade jag svårt att somna. Kunde enbart ligga på rygg, med båda kuddarna under huvudet. Och huvudet lite snett åt vänster. I en exakt vinkel. Så fort jag bytte ställning gjorde det mer ont, och började pirra som 17 i hela armen. När jag vaknade imorse låg täcket kvar likadant i sängen, syntes knappt att nån sovit i den.