Även natten till igår sov jag dåligt eftersom det gjorde ont i arm och hand.

Tittade aldrig på klockan för då blir jag bara stressad. Det var ju bra, men å andra sidan så missade jag inte bara vad klockan var utan även att larmet inte var på. Det hade jag sett nån av alla gånger jag vaknade om jag kollat tiden. När jag väl tittade, eftersom det var ljust ute, så var klockan 7.25. 7.10 skulle jag varit hos tandläkaren. En tid jag bytt till för att slippa gå på arbetstid. Suck!

Jaha, men till jobbet hann jag i alla fall, jag började 9. Nettis kom förbi när jag satt på plats, och ”tvingade” mig att ringa läkaren direkt. Och det hade jag ju tänkt, så klart. Ringde direkt och bokade en telefontid.

Så idag mellan 12 och 13 ringer han.

Jaha, jobbade i alla fall hela dagen, men det kändes som om jag hade mos i huvudet. Och så klart ont. 17 slutade jag, och då var jag rätt slut. Och längtade bara hem, hem till soffan och en varm vetekudde som känns bra mot smärtan.

Kommer till tunnelbaneingången, och ser fullt av folk utanför. Vid busshållplatsen. Läser på skylten ovanför ingången att inga tåg går. Men va f*n då!?!

Så det är bara att stå i trängseln och vänta på buss. Den första som kommer får jag inte plats i, och inte heller den andra. Den tredje kom jag på, men fick stå.

Till slut var jag ju hemma i alla fall. Och värmde vetekudden och la mig med den i soffan. Så skönt!! Helt slut var jag. Men jag vill jobba om det bara går! Februari blir då den första månaden jag jobbat heltid sen september, tror jag. Helt sjukt!