Äntligen lördag och sovmorgon!

Vakna, i vad jag tror, mitt i natten av telefonen. Hjärtat rusar, det är ju aldrig bra samtal så dags. Hinner inte ut till telefonen innan den slutar ringa. Fast jag kastade mig upp ur sängen.

Ser att det är pappsen som ringt och då plingar det till att jag har ett meddelande i röstbrevlådan. Där han ber mig ringa upp när jag kan.

Tänker att jag lika gärna kan ringa direkt, när jag ändå både vaken och uppe. Även om han ju tydligen kunde ringa så kan det ju vara allvarligt. Klockan är 6.08.

Han ville tala om att han blivit flyttad från KS till rehab i Sollentuna igårkväll. Och det är så klart bra att få veta. Men när jag upplyste pappsen om att klockan bara är 6 så frågade han om jag inte skulle upp och jobba. Nej, inte på en lördag, kära du, sa jag. Sen skrattade vi båda 2 och han bad om ursäkt. Han hade missat den detaljen, att det var lördag. Och det kan jag ju förstå i och för sig.