På jobbet igår skulle Big Boss sätta i en sticka i en av TV-skärmarna på kontoret. Och den står på en ställning på golvet mot en vägg. Svårt att komma åt baksidan, alltså. Och helt omöjlig att flytta på. Det var oxå en hörna, så det var rejält trångt.

Jag lutade mig bekvämt tillbaka i stolen och såg intresserat på. Tills han plötsligt kom på att jag ju är liten. – Du kommer ju kanske in där bakom, kom hit!

Ja då, jag lyckades faktiskt klämma in mig där bakom och få ut minnet som satt i och få dit det nya. Ibland är det en fördel att vara liten! Men tror du jag fick nån uppskattning? Nä då, när jag krånglat mig fram igen så stod en medarbetare och väntade med ett ärende till mig. -Så, kan du hjälpa henne nu? Och så skrattade han rått. Där fick jag för att jag lutat mig tillbaka och roat sett på hans bekymmer.

M messade och frågade om vi skulle ses i centrum och äta middag. Jaa, det skulle vi svarade jag. Så när jag kom ut ur tunnelbanan så möttes vi och gick och satte oss och åt och babblade. Jag tog en halloumisallad. Det var den mest salta halloumi jag nånsin ätit. Så jag åt inte upp all halloumi, annars älskar jag ju det!