Besviken

När jag slutade på hemmakontoret klockan 16 så spöregnade det. Verkligen vräkte ner!

Yiiiipieeee! Nu skulle jag få användning av mina nya coola gummistövlar!

Så på med keps ( då blir inte glasögonen blöta av regnet), regnkappa och så stövlarna. Ut genom ytterdörren och ner för trapporna. Öppnar porten och TRÄDER andäktigt ut på gården. Med fötterna först liksom. Eeehhh, nähä… Ingen reaktion från någon. Men, det var visst ingen alls ute så det var ju inte så konstigt.

Struttar iväg mot centrum och möter en och annan men de reagerar inte heller. Va fasiken?! Men, det är klart, de tittade mest ner i marken framför sig för att inte få regn i ansiktet.

I centrum, i de delar som är under tak, där kommer folk beundrande se på mina stövlar! Så jag struttar vidare och träder förväntansfullt in i centrum.

Tror ni någon ens verkade lägga märke till mig, eller i alla fall mina stövlar? Nix, inte en en enda! Så märkligt, jag trodde att folkmassorna skulle bländas av glansen och häpna över hur snygga de är.

Lämna en kommentar