Igår läste jag ut Alexej Navalnyjs bok Patriot, och förra helgen läste jag ut Pernilla Pernsjös bok Älskade jävla unge.

Båda böckerna berörde mig verkligen djupt. På helt olika sätt.

Båda om ämnen som är tragiska och hemska. Ändå är båda skrivna med en del humor!

Pernillas bok lämnade mig med en känsla av beundran och sorg. Beundran både för hennes mod att vara så ärlig och för hennes egen utveckling som människa. Och sorg att sonen ändå fortsätter att välja att leva som han gör.

Alexejs bok lämnade mig med både en känsla av beundran, ilska och sorg. Beundran även för honom som människa, som tror så starkt på det han gör att han var beredd att dö för det. För han var medveten om att han antagligen skulle dö i fängelset. Sorg för att det var precis det han gjorde, och ilska för att ett land, eller snarare landets ledare, kan behandla sina medborgare så!

Igår gästade Pernilla Pernsjö Carina Bergfeldt och självklart tittade jag. Och hon var så bra, jag tror alla som såg programmet greps av hennes öde.

Hittade en ny sak på nätet igår.

Stämmer på pricken!

Nu har det äntligen kommit rötter på paraplyblomman!

Nu ska jag snart plantera den! Det är så kul att se hur snabbt det går när de väl börjar synas. Först så pyttelite, och sen kan man nästan se hur de växer!