Igår kom Nettis och letade efter mig på kontoret.

-Var är hon, hör jag en bit bort. -Här, svarar jag. -Men du syns ju inte, säger hon och skrattar.

Nää, för jag har min stol så lågt det går, och följdaktligen skrivbordet oxå. Och på våra skrivbord har vi ljudabsorberande skärmar. Så när mitt skrivbord är lägst av alla så skymmer de andra skärmarna min plats.

-Jag är som Jesus, ingen ser mig men en del tror ändå på mig, svarade jag henne. Och så skrattade vi glatt!

Nån frågade (eller det är nog fler som frågat…) varför jag sitter nere på golvet. Ja vad sägs om att jag inte når golvet med fötterna annars?!