Igår skrev Nettis till mig att Korven fått en telefonklocka. Den är anpassad för barn, så bara föräldrarna kan lägga in kontakter och det går bara att ringa och sms:a med den. Nettis frågade om hon skulle lägga till mig, och jag sa så klart ja. Bäbis hade en likadan när hon var yngre.

Jag skickade iväg ett ❤️ till henne, och sen jobbade jag vidare. Det tog en liten stund, sen ringer min telefon, och jag ser att det är Korven. En sprudlande glad tjej kvittrade i luren! -Jag har fått en telefon! Och jag kan ringa och skicka sms till mormor, morfar, mamma, pappa, farmor och farfar och Blanca. Men jag kan nog inte skicka sms till dig, för mamma måste lägga till dig, säger hon. Jag talar om att mamma har gjort det, och att jag fått hennes nummer. Å vad bra, kvittrar ungsudden!

Hon var hemma och var sjuk, men mådde bättre så som idag ska hon till skolan. – Där måste man lämna ifrån sig telefonen på morgonen så får man tillbaka den på eftermiddagen, berättar hon. Efter en stund lyckades jag få tyst på henne och sa att jag måste jobba. Efter pussar och kramar och löfte om att höras snart igen så avslutade vi samtalet.

Jag visste dock inte hur snart vi skulle höras… Lilla hjärtat, det var så klart kul med en egen telefon, och jag vet inte hur många samtal de andra fick, men jag pratade 3 gånger med henne igår. Men det är ju smickrande ändå att hon alls vill prata med mig. Jag antar att nån kompis även finns bland kontakterna.

Efter jobbet, som var på kontoret igår, åkte jag direkt till Becka, Agnetas dotter, som flyttade in i sitt radhus igår. Bara typ ett kvarter från mig! Henne har jag känt sen hon var liten, och jag var ofta barnvakt när Agneta behövde hjälp. Och vi har varit på semestrar ihop flera gånger. Så även hon känns lite som ”min”.

Hennes hus var så fint!! En liten trädgård, alldeles lagom så att hon kan ha lite växter och vara ute och mysa, men inte massor att sköta. Inomhus var det så fräscht, nyrenoverat och helt och fint. Så himla härligt! Bara att flytta in utan att behöva renovera eller göra en massa om hon inte vill.

Agneta och några kompisar var där, och vi hjälptes åt att packa upp en del och skruva på benen på köksbordet. Sen skickade Becka efter pizza, och Agneta bjöd på lite vin. Vi skålade och grattade till huset. Bara att säga huset inte bara nya bostaden. Så häftigt !

Agneta skjutsade hem mig sen, det var skönt att slippa gå i regnet även om det nog bara tar 5-10 minuter mellan oss. Ska bli så kul att se hur hon boar in sig där, och perfekt att flytta in nu på våren så att hon kan njuta av trädgården direkt!