Igår såg jag en dokumentär i 2 delar om Petter Stordalen. Rätt intressant, men SVT har inte direkt framställt honom som särskilt sympatisk.
Bland annat så säger han när något blivit tokigt, en affär som gått åt skogen, en vänskap som avslutats eller en skilsmässa, att det var ett kapitel som avslutats och nu börjar nästa.
Reportern frågade hur han kände, då när det hände? Och han svarade att han kände tacksamhet, enbart det! Han kan inte påverka det som varit, enbart imorgon eller nästa vecka osv.
Jag antar att åtminstone mänskliga relationer måste påverka honom i stunden. Att han säkert var ledsen eller i alla fall känslomässigt påverkad när det gäller vänner eller föredetta kärlekar. Men att han har den här förmågan att alltid se framåt. Att inte gräma sig över hur det som varit blev.
Det är ju helt rätt, man kan bara påverka framtiden. Det som kommer, inte det som redan hänt, varit. Men det är ju lättare sagt än gjort att just när man är mitt i nåt jobbigt bara se det så:okej, det var det kapitlet. Nu börjar nästa!
Jag vet att jag inte kan det. Men man kanske kan öva på det? Så att man snabbare kan ta sig ur att vara ledsen eller arg eller vad man nu är?
I mitt huvud 