Igår var jag och Kerstin och tränade tillsammans och sen gick vi upp till mig. Vi åt middag och fikade och satt och babblade. Och konstaterade att vi ses alldeles för sällan, trots att vi bor så nära varandra.
Båda är mycket bokade så vi har svårt att hitta tillfällen då vi båda kan.

Det är konstigt att man inte hinner träffa familj och vänner som betyder mycket för en. Eller så får man försöka se det som att man är lyckligt lottad som har så många som betyder mycket för en, och att det är därför det dröjer mellan gångerna man ses!