Idag kör jag helvitt.

Utom skorna, för jag hittade inga vita sandaletter som jag vill ha igår. Så det blev träskorna, med ovansida i svart skinn, till.

När jag, i tidernas begynnelse, jobbade på BB så hade vi vit rock eller vita byxor och skjorta.
Då hade jag aldrig vita kläder privat. Kändes som om jag var i tjänst i vitt.

Första dagen jag jobbade på BB så visades jag in i klädförrådet för att välja kläder. Det här var innan jag blev tjock.
Jag tar en skjorta och byxor i S.
Tar på mig dem och nästan drunknar! De är superstora!
Viker upp byxorna typ 10 varv och tar gasbinda som skärp. Lätt stressad knatar jag ut till min handledare som väntar på mig. Skjortan flaxar som ett storsegel i vinden när jag går.
Marie, som min handledare hette, kan knappt hålla sig för skratt, och frågar försynt varför jag har så stora kläder på mig.
-Det fanns inga mindre, piper jag förtvivlat. Jag var så nervös, första dagen på jobbet och ung var jag.

Det visade sig att Landstinget inte menade Small med S, utan Stor…. Så L betydde alltså Liten, så resten av min karriär på BB behövde inte kollegorna rota efter mig inuti stora kläder.