Idag på lunchen hamnade jag precis bredvid en fd kollega. Man kan säga att vi inte direkt gillar varandra. Jag skulle dessutom vilja påstå att hon inte är den vassaste kniven i lådan. Och att hon betedde sig rätt illa när vi jobbade ihop.

Men jag är en väluppfostrad människa så hamnar jag bredvid någon jag känner så hälsar jag. Hon hälsar tillbaka innan hon knappt fått blicken på mig, sen bara stirrar hon med öppen mun. Jag frågar vad det är, och hon viftar avvärjande med handen, säger förlåt och nej, nej, det är inget. Så går jag vidare.
5 min senare får jag en vänförfrågan från en annan fd kollega, som alltså fortfarande jobbar kvar, på Facebook. Skvallret har hunnit ta fart!! Jag ignorerar den. Då kommer ett meddelande där hon skriver att jag är fin m.m. Jag svarar inte. Då kommer ett meddelande (allt via Facebook alltså) från henne jag mötte där hon skrev att hon blivit så förvånad och att det tog en bra stund innan hon kände igen mig. Och så gratulerade hon till viktnedgången.
Jag svarade inte på det heller (vill inte ha kontakt, men hälsar självklart när man står bredvid varandra). Men om jag svarat, och om jag varit en elakare person så hade jag kunnat svara att jah knappt kände igen henne heller. Hon hade nämligen gått upp ungefär lika mycket som jag gått ner. Hehe!!
Det kändes ganska bra!!! Moahaha!