Ibland förvandlas jag till Surtanten

Jag har börjat med en ny grej. Om nån har sin väska på sätet där jag vill sitta så brukar jag be dem ta bort den. Oftast gör de det då. Men ibland har de musik i öronen och låtsas som att de inte ser att man vill sätta sig där.

Då förvandlas tant Raffa till Surtanten! Jag sätter mig helt sonika där ändå! Hinner de rädda sin väska så bra för dem, annars så …. I couldn’t care less!
Jag står inte upp för att nån vill ha väskan på sätet!

9 reaktioner på ”Ibland förvandlas jag till Surtanten

  1. Helt riktigt tycker jag, fortsätt så tuffing. Stackars dig som jobbar i denna tropiska värme

    Gilla

  2. Nej, nej, nej, sådant tycker jag inte om. Först och främst ska man be väskägaren ta bort väskan. Om de inte hör, får man knacka på axeln eller på annat sätt få kontakt. Med ett vänligt ord går det nästan alltid att lösa. Men ett dåligt beteende rättfärdigar inte ett annat dåligt beteende. Lös det på annat sätt.

    Gilla

    1. Jag brukar alltid vara artig, och jag väljer en annan plats om det finns. Men jag har slutat tramsa, flyttar de inte väskan, då kan den hamna under mig… Jag ger dem självklart både en och två chanser först.

      Gilla

      1. Förstår inte vad du menar med att tramsa. Jag ser det som extremt överdrivet att sätta sig på någon annans väska, inte alls i relation till problemet. Det visar bara att man är sämre på att visa respekt än den som äger väskan. Kan inte heller se att detta är vanligt förekommande då i stort sett alla flyttar väskan efter första frågan.

        Gilla

  3. Jag kör med varianten att kan de inte flytta väskan efter att man har frågat (och har sett att de har mottagit frågan) så skjuter jag den åt deras håll och sätter mig jämte….. De brukar inte vilja att någon rör deras väska heller……

    Gilla

Lämna ett svar till Syster Avbryt svar