Hela dagen har mina tankar återvänt till vännen som har det jobbigt nu. Å ena sidan tänker jag att hon har många som är närmre än jag, och jag har talat om att hon bara ska säga till om jag kan hjälpa till med nåt praktiskt. Å andra sidan, så kanske alla tänker, att det finns andra som säkert hjälper till.
Dessutom så insåg jag efter ett tag, att när man mår som sämst då orkar man inte be om hjälp. Så då knatade jag upp till centrum och köpte en massa köttfärs, ett paket spagetti, en bullbit och en stor kaka mjölkchoklad. Sen hem och bryggde en termos full med kaffe, kokade spagettin och gjorde ett lass köttfärssås. Sen packade jag allt i burkar och la i kassar och åkte helt sonika över med det. Självklart orkade hon inte prata och umgås så jag bara lämnade över det och åkte igen. Men hon uppskattade omtanken, och det var det som var meningen.
I mitt huvud 
Vad bra att du gjorde det, det uppskattas alltid. Fy vilken tung vecka detta är, varför????
GillaGilla
Så hemskt!!!! Det finns inget svar på varför….
GillaGilla
Gör du om det om några veckor kommer det troligen att uppskattas då också. För av någon outgrundlig anledning förväntas man funka normalt igen då……. Vilket jag inte fattar hur man ska klara av……
Mycket snällt och vänligt gjort! Jag tackar för den omtanken.
GillaGilla
Precis så har jag oxå tänkt, att det behövs stöd och omtanke länge!!
GillaGilla
Är man många som tanker så och har möjlighet kan hjälpen räcka tills man kanske kan börja få lite perspektiv på livet igen. Kanske
GillaGilla
Ja, som sagt, jag är inte så nära, men jag tror hon har många som finns där nu. Och jag finns oxå kvar.
GillaGilla
Vilket bra initiativ! Det är bara så vidrigt det som hänt… 😦
GillaGilla
Ja, fruktansvärt!!
GillaGilla
Gulle dig ❤
GillaGilla
♡
GillaGilla