Husfruen och jag är båda rätt tagna av det som drabbat vår vän. Vi känner henne så väldigt lite, men känner desto mer med henne. Vi var iväg och handlade tillsammans och pratade en hel del. Och så var vi förbi och fikade en stund med Mona. Hon är naturligtvis ännu mer tagen och berörd, hon står henne mycket närmre än vi gör.

Nog med elände! Hos Mona träffade vi hennes 21-åring och Kenneth! Vilken liten goding han är, då!! Tyvärr glömde jag fota honom, för jösses så söt han är! Men sååå envis! De försöker uppfostra honom, och lära honom att inte bitas. Eller gnaga, för jag tror det kliar i tänderna på honom. Han brydde sig väl inte så himla mycket om vad vi hade för åsikter om hans uppförande. Hi hi!! Innan vi kom så hade han legat i Monas knä när hon satt och jobbade vid datorn. Då hade han passat på och bitit hål i hennes tröja, utan att hon märkte det. Oj då…. Inser nu att alla kanske inte vet vem Kenneth är. Det är 21-åringens 4 månaders Jack Russelvalp. En sån sort med lite längre päls.

Nu ska jag betala räkningar. Oooo, så kul! Men en sak som känns ganska bra att betala är flygbiljetten till Thailand över jul!