Jag kan ingen franska. Okej? Börjar med att erkänna det. Men, visst, nåt ynka ord har jag väl snappat upp här och där. T.ex. café au lait. Och på ett café drog jag till med det, och klämde i med ”un peu (eller hur det nu stavas…) de café et bocoup de lait”. Servitrisen log glatt och kom med en perfekt lattekaffe!
Stolt som en tupp fick jag då för mig att jag nog nästan kan franska.

På en uteservering vid en kaj knatar jag glatt fram och beställer 3 glas sangria. Servitören svarar med en lååång harang på smattrande franska (han var något bättre än jag på det…) och det enda ord jag lyckades uppfatta liknade engelskans pitcher, så jag misstänkte att man bara kunde beställa en kanna. Men hur stor var den då?? Och typ nyss tog mina franskkunskaper slut. Men 1 hel mening till kunde jag ju: Parle vous anglais, (vet absolut inte hur det heller stavas…) frågade jag glatt. Servitören ler glatt och säger ungefär Nä, men du pratar ju bra franska!

Min kompis höll på att ramla omkull av skratt! Jag visste inte riktigt varken hur jag skulle ta mig ur det här eller om jag skulle bli smickrad för att jag kanske hade bra uttal. Men en sak stod ju klart, eftersom jag börjat på franska så tänkte han icke prata engelska!
Efter en del viftande och pratande på alla möjliga språk fick vi till slut en kanna sangria, 2 kaffelatte och en dubbel espresso. När det var beställt var jag helt svettig! Då frågar min kompis mig vad det kostar. -Det skiter jag i, vet du hur svårt det skulle va att fatta om han säger, svarade jag och bata sträckte fram den största sedel jag hade.