Efter jobbet var jag hem till Magdalena och lilla Charlie. Vi fikade och åt mackor och pratade medan Charlie satt framför TVn. Mysigt att ses!! Hon sa, åter igen, att hon verkligen uppakattat att jag åkt dit med mat till dem när hon hade mist sin äldsta son. Det kändes som en fjuttig handling, men det var ju bra att det underlättat. Det var vad jag hoppades när jag gjorde det!
Hon är en så varm och go människa!
När Philip kom hem så satte vi oss allihop och tittade på Ensam mamma söker. Kul att få lite kommentarer från en som var med!
Nu ska jag hoppa på tunnelbanan hemåt! Duscha och hoppa i säng.
Hoppas ni haft en bra måndag, och sov gott i natt!
I mitt huvud 
Det är detaljerna som gör det 😉
Dvs man ska inte förakta det lilla,i slutänden kan det vara det som är det avgörande för någon.
GillaGilla
Ja så är det!
GillaGilla
Åh, du känner Magdalena?! Vilken tur hon har som har dig, du verkar vara så mjuk och snäll. Jag har tagit väldigt illa vid mig av det som har hänt och tänker på henne varje dag. Det känns ju som att jag känner henne eftersom jag har läst hennes blogg sedan hon började någongång för en herrans massa år sedan, men det gör jag ju inte, men det är därför jag har varit så ledsen för att en ”vän” förlorat sitt barn. Märkligt det där med bloggar, att man liksom lär känna en person som inte lär känna dig tillbaka.
Nåväl, fint att du åkte dit med mat i alla fall 🙂
GillaGilla
Vad gullig du är, tack för dina fina ord!!
Ja man lär ju känna personen som bloggar, och det är lite märkligt att den inte känner en själv. Därför är det så kul med kommentarer, så att det blir en kommunikation!
GillaGilla