På sommaren när man sitter på en klippa vid havet (eller nån sjö, för delen) och känner doften, hör vågskvalpet och ser sjögräs som vajar i vågorna, så känner man en sån frid och inre lugn. Eller hur, visst kan ni se det framför er? Det är ju så vackert och fridfullt!
Idag ska björnhonan bada i bassäng (ja, det doftar ju mest klor, jag vet! Men det ÄR vatten!) och min päls kommer vaja/bölja/flyta i vågorna. Och jag försöker tänka att det kommer vara lika vackert och rogivande att titta på som sjögräset på sommaren!
Jag har rakat bikinilinjen, för där nånstans gick gränsen för vad jag kan utsätta oförberedda människor, däribland små barn, för! Men resten av benen, lår, vader och skenben (antagligen även stortån, har inte kollat, men där brukar det växa ett par strån oxå!) är pälstäckta. Med svart päls. Det är ju ingen vits med ljusa strån, de syns ju inte lika bra..

Det troliga är att ingen har tid att titta på dig iaf 😉
GillaGilla
Som tur är…
GillaGilla
Och det ska man också vara glad över. Att ha tur menar jag. Man vet aldrig när det kan behövas 😉
GillaGilla
Så sant!!!
GillaGilla
Härligt med vatten och ljudet som tillkommer. Det ger själslig ro..
Ha nu en fin skön ny vecka.
Kramiz
GillaGilla
Tack, detsamma! !
GillaGilla