En kompis skriver på Facebook att hon igår gått i mellan när en man slog sin fru/flickvän. Hon gick bokstavligen och ställde sig mellan mannen och kvinnan och polis tillkallades. BRA GJORT!!! En del säger att de inte vågar ingripa.

För min del handlar det inte om att våga eller inte. Jag bara gör! Utan att tänka. För några år sedan var jag och Gunvor i Kista centrum, och plötsligt ser jag i ögonvrån hur en kille håller en tjej i håret i hennes nacke med ena handen och slår henne i ansiktet med den andra handen. Vem som ser nåt sånt tänker efter?? Inte jag… Innan jag hunnit fundera alls, så är jag framme vid dem (med en något förvånad Gunvor bakom mig…) och suger tag i killens hand och säger -Släpp henne! Väldigt högt och bestämt, där kom de gamla dagisfröken takterna till användning. Killen svarar så otroligt korkat -Det är okej, det är min flickvän. Ehhhh… Tror han att jag ska säga att Jaha, ja men då så, fortsätt slå, förlåt att jag missförstod?

Nää, jag svarade i stället att då var det väl ännu större anledning att INTE slå henne, om det är någon han tycker om. Killen släpper och backar nåt steg, men börjar prata med henne på ett annat språk. Tjejen är rädd, darrar och håller en hand över sin ömma kind, och vågar inte titta på killen. Jag (som är åtminstone ett huvud, eller två, kortare än killen) står mellan honom och tjejen, säger att allt han säger på ett språk som inte alla vi förstår kommer jag uppfatta som hot och att misshandel faller inom allmänt åtal så att även om inte tjejen vill/vågar anmäla så kommer jag göra det! Han ”förklarar” då att han ju sett sin tjej sitta vid ett bord och prata med en främmande kille!! Faktiskt! Då, om inte innan, brann det i huvudet på mig!!! -Du, sa jag och klev ett steg närmre killen, även om du fått syn på att hon låg på det där jävla bordet och kn*llade med en annan kille, så har du INGEN rätt att slå henne!!!

Man skulle kunna säga att både killen, tjejen och hennes kompisar (som oxå suttit med vid bordet tillsammans med henne och den här andra killen) blev en anings förvånade. Här kommer det framstormandes en liten, rund, tant som börjar gorma och säga K-ordet och skäller som en bandhund. He he he!! Jag hoppas att det inte är nåt som den killen glömmer i första taget, och att han kanske i alla fall tänker sig för i framtiden.

Tyvärr så drog han innan polis hann komma, och tjejen vägrade uppge hans namn. Så det blev ingen anmälan, men som sagt, kanske, kanske, att han fick sig en tankeställare i alla fall. Och tjejen fick i alla fall se, och höra, att andra inte tycker det är okej att hon blir slagen.

När jag dagen efter berättade vad som hänt för mina dåvarande kollegor så blev jag så förvånad när de sa att jag varit modig, och ojade sig över att jag vågat ingripa. Jag sa att jag bara handlat. Rent instinktivt, jag hade inte tänkt efter eller funderat på om det var klokt eller inte. Jag såg nåt, jag reagerade! Precis som min kollega igår, antar jag.