Strax efter klockan 9 ringer bovärden på dörren. Han kollar in den hängande armaturen och frågar: -Lossnade den av sig självt?

-Ja, den hängde som den gör nu, och som den gjorde när jag gick hemifrån i tisdags. Det var därför jag inte trodde nån varit här, svarade jag.
-Vad gjorde du sist du var här?
-Skruvade fast den, men jag har med mig längre skruvar nu, svarade han och visar upp en näve skruv.
-Jaha, och var är de skruvarna nu (dom då alltså helt av sig själv släppt på bara några timmar), frågar jag.
-De är här inne nånstans, säger han och pekar på armaturen.
Sen tittar han från diverse olika vinklar och muttrar för sig själv, och så säger han att det var inte han som var här sist, det var en kollega. Mmmmm,  eller hur??
Och så säger han att kan tyvärr inte fixa det här för man måste ta i sär armaturen och det har inte han behörighet för, så en elektriker kommer kontakta mig om när det passar att de kommer.
Underligt att hans kollega, som då ska ha varit hos mig, alltså kunde ta isär den för att skruva fast den. Fast med mikroskopiskt korta skruv, då. Som sen försvinner och ligger helt still inne i armaturen utan att skramla. Att just han måste ha haft behörighet att ta isär armaturer. Men inte varit skicklig nog att ta tillräckligt lång skruv. .. Man kan ju inte ha alla kompetenser!
En annan märklig sak är varför han, som han ju hävdar, ringde mig (utan att det hördes eller syntes något missat samtal) när det inte var han som var hos mig.
Det verkar vara väldigt många inblandade för att montera upp en lysarmatur.
Nu är ju inte jag själv så händig, så i min enfald hade jag trott att det skulle vara en enkel sak. Men nu har det gått 2 veckor, den hänger fortfarande löst och en elektriker skall bokas.
Ja, jösses vad man lär sig nya saker hela livet!!