När man haft en form av relation i nästan 3 år så kan man ju tycka att man borde känna varandra hyfsat bra. Då borde inte småsaker va så himla viktiga. Man vet vad den andra vill och menar rätt bra även om nån liten detalj missas.
Så borde det va, i alla fall. Att man visar lite god vilja och samarbetar, även om den andra inte gjort på pricken rätt.

Men hemma hos mig är det tydligen inte så. Nä, jag måste uppenbarligen göra exakt rätt, annars får jag skylla mig själv, minsann!
Innan jag gick och la mig igår så ställde jag väckarklockan på 6. Då förväntar jag mig ju att den ska väcka mig då. Men nä nä. Den var heeeelt tyst! Klockan 7.02 kastar jag ett öga på den. Och far upp som en raket ur sängen. Klockskrället var ställd på 06.00, men bara för att jag, tydligen, glömt att ställa den på att den faktiskt skulle börja låta då så var den tyst. Men jag bara undrar, vad trodde den att jag menade då?? Det var väl inte så himla svårt att räkna ut att jag faktiskt ville (ja nå ja, ville kanske är att ta i….) vakna då?? Men det var tydligen för mycket begärt!

Hälsningar från en med kuddfrisyr och sovränder i ansiktet på tunnelbanan.