Enligt Nettis innebär det faktum att man är dotter till en bilmeck att man lärt sig en massa och kan fixa själv med bilen. För mig innebär det tvärtom att man inte kan annat än be pappa om hjälp. Det har funkat jättebra i alla år. Har han nån gång sagt att jag kanske kan försöka själv först så har jag bara behövt påminna lite fint om den gången jag och Blidö skulle byta lampa på bilen. Vi tände och släkte hel- och halvljus, blinkers och allt som går att tända och släcka. Men vad vi än bytte för lampa så var det en som inte lös.
Ringer pappsen som i sin tur ringer Farbror som är bilelektriker och så kommer vi överens om en tid då jag kan komma med bilen till Farbrors verkstad. Pappa och Farbror tar sig ann bilen, och Faster, som oxå är där, och jag knatar till korvkiosken.
När vi kommer tillbaka efter en stund så står pappsen längst ner i garageinfarten och väntar på oss. Han ser minst sagt arg ut, det nästan ryker ur öronen på honom. Jag tar lite diskret skydd bakom faster och frågar försiktigt vad som hänt.
-Nästa gång du och din smarta väninna ska byta lampa så kan ni ju pröva med att byta rätt lampa innan du ber mig och Farbror riva ur hela elsystemet ur bilen!!
Oj då…. Vi hade visst missat 1 lampa i alla fall.
Men, som sagt, efter det har det aldrig
varit svårt att få pappa att fixa nåt med bilen utan att själv ha behövt försöka först!

Men nu har det hänt! ! Idag, när jag nästan är 52 år gammal, har jag själv bytt en lampa i bilen!  Och den lyser!!
Att det var Anette som visade hur man gör igår, det behöver vi väl inte prata så högt om??

Syns inte så bra på bilden, men positionslyktan (när ska man ens ha den tänd??) lyser numera!!