Igår skrällde väckarklockan igång klockan 8, och jag kravlade mig upp. Satte på kaffebryggaren och sen ut i badrummet och blötte håret som stod åt alla håll. Och så åt jag frukost och när jag var klar stängde jag av bryggaren.

Åkte till Långtbortistan och plockade upp Pappsen och körde honom till sjukhuset för en magnetröntgen. Vi, som båda jämt är ute i väldigt god tid, hade lyckats ta fel på tiden. Vi skulle varit där 9.50, men trodde det var 10.50. Och i och med att Pappsen har en pacemaker så måste en sjuksköterska från den avdelningen vara på plats för att ställa om nåt i den innan och sen ställa tillbaka det efteråt. Så det är lite extra pyssel.

De ringde när vi nästan var framme, så de väntade på oss som tur var. Och eftersom vi åkt i god tid så var vi i alla fall inte 1 hel timme försenade!

Det gick bra, även om Pappsen precis som jag, fick ont av att ligga så där på britsen. Men han härdade ut, så nu är det gjort!

Jag skjutsade hem honom och åkte sen hem igen till mig. Och då hade jag ont. Att köra bil en liten bit går bra, men i och med att jag måste titta uppåt genom vindrutan så får jag ju ont efter en stund.

När jag kommer hem så äter jag och sen lägger jag mig i soffan och läser. Skönt att avlasta nacken!

Framåt kvällen tycker jag att det är något som knäpper eller låter i köket. Men jag ser inget som verkar konstigt. Ja ja, inget att bry sig om. Tänker jag.

Hör detta då och då under kvällen, men tänker inte så mycket på det. När jag ska gå och lägga mig så är jag i köket för att ta smärtisen. Och får syn på att kaffekannan är helt bränd i botten. Och kaffebryggaren är alldeles varm! Fast den var avstängd!

Drar ur sladden direkt! Och idag åker den i soporna! Fy så läskigt! Det hade ju kunnat börja brinna!