Igår satte klockradion igång 6.45. Bara att masa mig upp och fixa kuddfrillan och äta frukost. Sen tunnelbana och buss till läkaren.

Han vände och vred på mitt huvud och frågade om det gjorde ont. Och ja, det gjorde det. -Var då, frågade han då. Så jag visade, det var i höger skuldra och längs höger arm.

Sen kollade han reflexer och de var ”livliga” sa han när han knackade mig under knät. Jo det kan man säga, jag nästan sparkade honom när benet for ut. Han märkte oxå att jag är lite svagare i höger hand och att jag ju inte har full rörlighet i några av fingrarna.

Jag talade om att jag även blir domnad i vänster arm då och då. Och han sa att jag är trång i rotkanalerna både på höger och vänster sida. Plus diskbråcket.

Han sa att en andra operation blir krångligare då det är en del ärrbildning efter den förra. Dessutom så är det nu den sista halskotan och den första bröstkotan, vilket gör en operation mer omfattande. Och därför vill han helst inte operera om det inte är absolut nödvändigt.  Så ökad dos på smärtisen och sjukskrivning och fortsätta med rörelserna jag fått av fysioterapeuten.

Jaha ja. Bara att hålla tummarna för att det går över, alltså.

Ringde Big Boss direkt efter besöket och talade om läget, och mejlade över sjukintyg.

När jag kom hem till centrum var jag hungrig så jag tänkte att jag äter lunch innan jag går hem. Så in och beställde mat och en cola zero på en restaurang.

När servitrisen kom med ett glas rosé,vem är jag då att rätta henne?

Så 10.30 drack den här halv alkoholiserade tanten vin till sin tidiga lunch igår. Wine o’clock kan ju inträffa vid vilken tidpunkt som helst, faktiskt!

Väl hemma sen så blev det balkongen ett tag. Och en middagslur så klart. Zzzzzz…