…för det var min födelsedag! 61 år är jag nu. Jösses, det är gammalt, det går ju inte att komma ifrån. Ändå känns det inte som om jag är så gammal. Det är konstigt det där, att även om man vet att man är en viss ålder så är det, i alla fall för mig, som om sinnet bara är cirka 35 så där.

Jag firade inte, men fick en massa gulliga sms och kramar på kontoret och en massa grattis. Så det var trevligt!

På kvällen var jag med en massa papp och plast med mera till miljöstugan och så plockade jag undan lite skor som blivit stående på hallmattan. Sen blev det soffan och TV.

Det var ju så klart en del program om Förintelsen. 27/1 är ju även Förintelsens minnesdag. Och det är bra att det uppmärksammas och påminns om!