Hur trött kan man vara? Igår var jag såååå seg! Och trött. Inte bakis, men väldigt trött.

Jag gjorde inte ett jota. Låg bara på soffan, läste, slumrade ibland och gjorde ingen nytta alls. Skulle just skriva att jag inte var utanför dörren, men kom på att det var jag faktiskt. Jag gick till garaget och tillbaka. M vill låna mina klappstolar och frågade hur många jag har. Och jag var osäker, så jag gick och kollade. Från början hade jag 6 men 2 har gått sönder. Jag köpte dem när jag flyttade hemifrån när jag var 19 och bodde i en lite 1:a på 27 kvm. Klappstolar och klaffbordet som nu står i matrummet/ gästrummet/kontoret. Det är de enda möbler jag har kvar sen jag flyttade till egen lägenhet.

Jag hade en bäddsoffa så när matstolarna var ihopfällda och bordet inte var uppfällt så var det ett vardagsrum. Sen bäddade jag upp soffan och hade ett sovrum. Det var bara en kokvrå, så där fick inget matbord plats. Men jag var nöjd och trivdes bra där även om det var litet. Jag hade en balkong så på sommaren var jag mycket ute på den, och åt där ute. Samma där, jag hade ett bord som hängde på räcket och gick att fälla ner. För jag hade en hängmatta som jag ofta låg i. Solade eller sov middag. Och då måste bordet fällas ner. Det var ingen insyn på balkongen så jag kunde sola toppless om jag ville.

I samma hus hade Kerstin en likadan lägenhet så vi sprang mellan oss och åt ofta ihop. Åkte hiss i myskläder med maträtter i handen. Och när hon var au pair 1 år så bodde Katta i hennes lägenhet så då rände vi mellan varandra. Så kul! Det var på många sätt en rolig tid! Samtidigt var det då mamma var så väldigt sjuk och åkte in akut på sjukhus ofta, hade behov av hemsjukvård och hjälp med mycket. Och det var självklart jobbigt! Det tog både av min tid, men framförallt engagemang och jag levde i konstant stress. Som att jag hade jour 24/7 i flera år. Det var en tuff tid.