Igår ringde bovärden innan jag hann ringa upp igen. Och han visste inte när det beräknades vara klart, men sa att han skulle skicka mitt ärende vidare till företaget som skötte själva arbetet.
Det tog bara nån timme så ringde telefonen, och det var platschefen. -Självklart ska vi se till att du får ut din bil, sa han. -Vilket garage har du? Jag talade om att mitt är det näst sista åt vänster. Det sista som påverkas, alltså. -Det borde kanske göra det lite enklare, sa jag. Det är inte framför mitt garage det är ett hål i marken, utan det är allt det uppgrävda som ligger i vägen. -Ja, det underlättar absolut, svarade han. -Så bra, då är jag bara jobbigt, inte skitjobbig i alla fall, sa jag. -Nej, nej, du är inte jobbig alls, klart du ska få ut din bil, svarade han. Och frågade hur snabbt jag behövde få ut den. Jag svarade att det räcker att jag får ut den på torsdag. -Inga problem, det ska vi ordna, svarade han. -Vi är troligtvis helt klara tills dess, men hur som helst så ska jag se till att det är fritt framför ditt garage tills dess!
Så summa summarum: allt löst och supertrevlig snubbe att ha att göra med.
Blomflugorna däremot, där är inget löst. Jag har ihjäl fler om dagen genom att slå ihjäl dem som är runt ansiktet på mig än det drunknar i mina burkar. För de verkar inte alls lockas av innehållet i dem. Så det enda resultatet av burkarna är att jag känner en vinägerlukt lite här och där här hemma…
I mitt huvud 