Igår träffades vi allihop på begravningsbyrån. Den stackars kvinnan måste ha trott att vi inte var riktigt kloka! Flera gånger så skämtade vi och skrattade. Vet inte riktigt vad för humör vi var på, allihop. Tror nog annars att det är vanligare med gråt och tårar i den situationen. Men hos oss så varvas gråt och tårar med skratt och skämt. Och det känns faktiskt skönt!
Åkte direkt till jobbet från begravningsbyrån. Jobbade till 20.00. Det kändes däremot tungt, att sätta på sig ett proffsigt bemötande av kunder. Som tur var så var det väldigt lugnt! Jag känner att jag inte direkt är på topp, jag är ganska dränerad känns det som. Ja,ja, det ger sig väl med tiden.
I mitt huvud 
På något vis reagerar man lite konstigt i såna här situationer. Jag minns när jag och min bror var hos prästen och planerade vår mammas begravning. Prästen började plötsligt sjunga psalmer för att vi skulle välja och jag vågade inte titta på min bror för jag var rädd att vi skulle börja skratta. Så högst opassande det hade varit. 🙂
Kram
GillaGilla
Precis, man kan reagera helt galet,bara för att man vet att det är opassande.
GillaGilla
Tror inte eran reaktion är så ovanlig. Oftast kan just besöket på begravningsbyrån vara varmt – man blir väl emottagen och lyssnad på . Man får planera nåt som känns fint och värdigt för ett avsked av en älskad person. Det blir ett avslut på det mest akuta sorgearbetet. Att de anhöriga skämtar med varandra kan ju vara ett tecken på att man är trygga med varandra och att man delar minne inte bara en sorg utan också livet som pågår. Tror jag då. Men att skämta kan också vara den utväg en del tar för att den inte orkar visa just sin ledsnad och sorg, att det blir för tungt liksom. Begravningsbyråns personal är nog van vid alla möjliga reaktioner.
GillaGilla
Så kan det säkert vara! Vad fint du skriver.
GillaGilla
Så jah också upplevt det.
Kraaaam
GillaGilla
Skönt att det inte bara är vi! 😉
GillaGilla
Minns för några år sedan, jag satt vak hos en barndoms väns mamma
Var ju lite speciellt i om man kände hela familjen, så vi satt och pratade lite gamla minnen och vi skrattade åt en del saker, då kommer sjuksköterskan som var där just då och sa åt oss att dämpa oss, för han tyckte vi var för högljudda som skrattade, allra minst tyckte han att jag som var där pga mitt jobb att sitta vak hos mamman satt och skrattade för jag skulle typ bara finnas där
Men det underlättar samtidigt mitt i sorgen att kunna skratta och skoja
GillaGilla
Vilken okänslig människa! Om familjen skrattar och ni är vänner så är det ju fantastiskt att få känna lite glädje mitt i allt sorgligt!
GillaGilla
Ja, speciellt när de gillar bus, skoj & spex med varandra och inte är direkt tystlåtna av sig
Sen underlättade det ju för de att kunna slappna en stund genom att kunna skoja & skratta mitt i sorgeln, när de vet att deras mamma de höll av allihopa kan gå bort närsom helst
GillaGilla
Precis!!
GillaGilla