Jag tror att jag hade depressioner redan som barn. Jag vet inte, så klart, men jag minns att jag i perioder var så ledsen och drog mig undan och tyckte jag var så ensam. Och att jag tänkte att jag ville dö. Som riktigt liten visste jag kanske inte vad det innebär, men jag minns att jag tänkte det. Jag satt inne på vår toalett och grät och ville dö. Jag minns inte varför eller om det kanske bara var nåt som hänt. I den lägenheten bodde vi bara tills jag var 6 år, så jag minns bara det som en enskild händelse. Det kan alltså ha varit bara det tillfället. Men som lite äldre, unga tonår, minns jag att jag i perioder var låg och ensam. Tyckte livet var skit.

När jag nu som vuxen fått diagnosen kronisk depression funderar jag på om jag kanske redan då hade perioder då jag var deprimerad? Inte så djupt att jag skadade mig själv eller så, men jag mådde inte bra.

Ja, ja, nog om det! Det var bara nåt jag funderat lite på.

Man brukar säga att när F*n blir gammal blir han religiös. Och när jag blir/är gammal så skippar jag frivilligt en dag i solen… Känner inte för att släpa med mig packning och matsäck och ligga i solen idag. Sitter hemma vid köksbordet och äter frukost och läser bloggar och skriver här. Sen tänker jag sätta upp parasollet på balkongen och sitta i skuggan och läsa. Kanske att benen får vara i solen, men resten i skugga. Så packningen från igår som jag lät vara för att ta med igen idag, ska packas upp. Bikinisarna ska tvättas och sen, när jag känner för det så ska jag sätta upp sista spegeln i vardagsrummet. Och en fotogenlampa som man kan ha på väggen. Sen ska jag fota och försöka lägga upp bild eller bilder här. Det är ju fullt i mitt bildvaddetnuheter här, så jag måste ta bort nån bild ur ett gammalt inlägg och det var lite småbökigt att göra. Men hav tålamod!

Klarblå himmel och strålande sol! Jag älskar det, även om jag av någon outgrundlig anledning inte vill åka till klipporna idag. Vem är jag??