I helgen skulle ett av våra system uppgraderas så vi skulle starta datorn en vända under helgen. Och det gjorde jag. Ändå kunde jag inte öppna det systemet igår när jag skulle jobba. Så jag ringde IT-supporten. Som talade om att man skulle startat datorn och låtit den stå på i ett par timmar i helgen… Jaha, den lilla detaljen hade jag missat. Så, om jag nu bara hade datorn igång så skulle det strax uppdateras och jag skulle få ett besked om att starta om datorn så skulle det funka sen. Skrev till Bossen och talade om läget och så tog jag tag i en del som jag ändå kunde göra utan just det systemet. (Som liksom är vårt främsta system i jobbet…)

När det gått ett par timmar utan att jag fått nåt besked om att starta om datorn (som jag ändå hade testat ett par gånger. För säkerhets skull…) så ringde jag IT-supporten igen. Då hade de talat in ett meddelande att det var ett fel med just det här systemet som man jobbade med och det skulle vara klart om si och så länge. Jaha… Okej, skrev igen till Bossen och talade om läget och fortsatte att leta uppgifter jag kunde sköta utan det här systemet.

Till slut hade si och så länge gått utan att systemet ännu hade uppdaterats och bett mig starta om datorn, så jag ringer supporten igen. Där går samma meddelande ut igen, och de säger fortfarande att det är ett fel som ska vara åtgärdat om si och så länge. Men den här gången lägger jag inte på då utan väntar så att jag får prata med någon. Jag kommer fram och talar om att jag är en av dem som inte fått uppdateringen och att jag hörde att det skulle ta si och så länge när jag ringde för si och så länge sen så nu undrar jag NÄR det kommer vara klart. Han som svarade sa: -Va, vänta, vad då?? Okej, jag drar allt en gång till, lite mer utförligt. Han svarar: Eeeehhh, jaha… Vänta lite. Och knappar på mute. Jag väntar. Och inser att han vet inte vad jag pratar om. ALLS! Vilket ju verkligen känns förtroendeingivande. När han kommer tillbaka så mumlar han att han ska lägga en incident. Sen blir det tyst. Jag väntar. Efter en ganska lång stund av tystnad frågar jag om jag ska göra något? Vad händer? -Ja, alltså jag lägger en incident på din användarprofil nu, så då kommer någon att pusha in uppdateringen i din dator. -Jaha, okej. Men det är ju en incident redan, ni säger ju det i ert talsvar när man ringer er?? -Jaaa, men nu blir den på din dator….. säger han tveksamt. Okeeeej….. Jag talar om att det här är det system som hela vår verksamhet bygger på, vårt huvudsakliga arbetsverktyg, och om han kan så får han gärna se till att snabba på processen. Han mumlar nåt…

Skriver till Bossen och talar om vad som händer. Eller snarare inte händer. Han reagerar typ som jag: Men va f*n, det har ju legat en incident på det här sen i morse! Japp, det har det…

Sen var det dags för lunch. Efter lunch så kommer ÄNTLIGEN beskedet att jag ska starta om datorn, och sen funkar systemet faktiskt! Gud ske lov!!!

Men se då kommer nästa problem… Vi har ett helt nytt telefonisystem. Som jag varit med och testat innan release.. Och nu ber Bossen mig hoppa in och ta några samtal då det är kö. Absolut, jag ska bara ringa upp en kund som jag lovat ringa när jag fått igång systemet som skulle uppdateras. Sagt och gjort! Men, va F*N??! Jag kan inte ringa ut!! Där och då funderade jag starkt på att bara stänga av allt och gå och lägga mig!!!

Skriver till min kollega som är support för nya telefonin, vi ringer upp via Skype och jag delar skärm med henne. Vi kollar på ALLT men nä, vi kan inte lista ut vad felet är. Så jag gör om det med kollegan som är huvudansvarig för nya telefonin (efter Bossen som är den som är Över-Boss för det). Jag delar skärm med henne och hon kollar på hur det ser ut och vad som händer. Vi letar fel men hittar inget och hon frågar om det fungerade i fredags, som var första dagen med den nya telefonin. Och ja, det gjorde det ju. Vi stänger ner allt och jag loggar in igen, och hon ser min skärm när jag gör det. Och… Host… Harkel… Det var inget att felanmäla. Ja, utom min hjärna, kanske… Jag hade missat en grej i de urtifjurton stegen i inloggningen! Och den detaljen, som jag nu missat, har jag alltså gjort rätt ALLA andra gånger när jag loggat in både under testen och i fredags. Men igår var det som bortblåst! Alla de gånger jag startat om datorn igår, då jag fått öppna upp programmen igen, så har jag gjort fel… Suck!!!

Skriver till Bossen (igen) och berättar att nu funkar det, och ber honom att inte fråga vad som var fel! Vilket han vänligt nog inte gör heller..

Jaha, och som om inte det räckte med det här… När jag jobbat klart så ska jag ringa och boka tid hos min antidepp-doktor för att få nytt recept på antidepp-piller. Vi har en Sjukvårdsförsäkring via jobbet, så man bokar tid via den, man kan inte kontakta läkaren eller kliniken direkt. Så jag ringer upp vårdförmedlingen, som ser vem jag gått till och sköterskan ska boka en tid för mig Men, hon hittar inte den läkaren. -Okej, jag söker på kliniken i stället, säger hon. Men nä, inte heller kliniken får hon upp. Under tiden tar jag upp Hitta.se och söker på kliniken. Nix, nada kommer upp. De har lagt ner? Bytt namn? Vem vet?? Och sköterskan säger att eftersom det är ganska sent på eftermiddagen, så finns ingen hon kan be om hjälp. Så jag måste återkomma idag före lunch.

Känns så där om jag måste byta läkare. Eller snarare att jag inte kan få en remiss till en ny läkare så att min anamnes kan följa med. Att behöva börja om med en ny läkare som inte vet ett smack om historiken. Nu är jag ju, och har varit ganska länge, stabil. Men om jag ska byta läkare så önskar jag ju att den nya får ta del av gamla journaler. Jag har känt mig trygg med honom, han känner mig, och jag vet att jag får hjälp när jag dippar. Blä!

Hade svårt att somna på kvällen, det snurrade i huvudet. Våren kommer, och om jag dippar så är det ofta just på våren. Tänk om den här läkaren (vem det nu blir) tycker att jag inte ska äta anti-depp? Tänk om jag inte hinner få en tid innan mina piller tar slut, så att jag inte ens kan trappa ner utan tvingas bara sluta abrupt?

Okej, nu googlade jag. Då får jag upp att kliniken stängde april 2020. Och på hemsidan står att man får kontakta sitt försäkringsbolag som får boka tid hos annan vårdgivare. Suck!! F*n!!!

Jag kom faktiskt bara 15 minuter sent idag! Vete 17 hur jag lyckades med det?!

Så jag jobbade bara in min fikarast, så var det löst. Skönt!

Ångesten har däremot suttit i hela dagen, mer eller mindre stark. Blir knäpp! Jag bad att få ha de där brusreduserande hörselkåporna vi har, så jag liksom fick vara i min egen bubbla när jag jobbade. Känns lättare då. Så det har funkat att jobba på, ändå.

När jag kom hem igår så satte jag mig med middagen och kollade på sista avsnittet av Vår tid är nu. Sen var det inget mer att se på nån av kanalerna, så jag duschade och la mig och läste.

Huvudvärken var kvar, men bara lite. Däremot så hade jag ångest igen. Fasiken, varför håller den på så här? Så jag har sovit oroligt igen, vaknat en triljon gånger. Så självklart kom jag inte ur sängen när klockradion satte igång. Slumrade och sov vidare. Tills det plötsligt blev tyst, och då vaknade jag ordentligt. Hoppsan, då hade radion babblat i 1 timme, så den stängdes av! Så det blev att skynda på, JÄTTEMYCKET! Men jag lär ju bli sen till jobbet. Och det är det värsta jag vet!

Idag skulle jag ha behövt jobba några timmar till, om jag skulle hunnit med allt som borde ha gjorts. Men jag var schemalagd till 15, och har en tid att passa, så jag var tvungen att gå. Så det jag inte hann med får vänta.

En fördel med att ha fullt upp är att jag inte märker om jag har nån ångest. 😝 Hinner inte känna efter, liksom. Det är ju bra!!

Jag åkte ju så klart till jobbet igår. Men fasiken vad jag kände mig… konstig? Jag mådde illa, var trött, kunde inte koncentrera mig för 5 öre och samtidigt var jag rastlös. Och som grädde på moset så kom ångesten tillbaka. Så efter ett tag gick jag till chefen som var på plats och talade om hur det var och sen gick jag hem.

Jag hade verkligen inte trott att något besked kring moster skulle påverka mig alls, direkt. Och att det gör det retar mig!! Hon har orsakat mig så mycket smärta, jag vill inte låta henne ha någon som helst inverkan på mig och mitt liv mer! 

Jag känner mig helt trygg i mitt beslut att inte hälsa på henne eller ha någon kontakt. Så det stör mig inte eller får mig att fundera. Jag tror snarare att det är allt det gamla, det som hände när mormor dog som rivs upp. Sen att få en mer än önskvärt detaljrik beskrivning av sjukdom och elände kan ju få vem som helst att må dåligt.

Trots att jag var så trött så hade jag så klart ändå svårt att komma till ro och somna igår. Och sen vaknade jag före 5 i morse. Suck! Då bestämde jag att jag stannar hemma idag. Låg och läste en stund och sen somnade jag faktiskt om.