Igår eftermiddag blev jag lite rosslig i halsen, och hostade lite. Inte så farligt, så jag tänkte inte så mycket på det.
Men när jag kom hem så blev det mer, och efter ett tag fick jag även ont i bihålorna och i kroppen. Tog ett Covidtest, som man skulle vänta 20 minuter för att sen se resultatet. Nästan på en gång blev det 2 streck. .
Jaha ja…. Vilken timing! På lördag har jag operationstid för foten!!
Skrev till Bossen (Femaleboss börjar 1 december) och berättade. Sa att jag skulle gå upp som nu på morgonen och känna hur jag mår. Hoppet är det sista som lämnar en, så jag tänkte att jag kanske skulle må rätt bra så jag kunde jobba. Hemifrån, så klart.
Men jag har knappt sovit i natt. Vaknat och haft så himla ont i ansiktet/bihålorna. Slumrat lite och så vaknat igen. Gick upp och tog en Panodil, som gjorde att det lättade något i alla fall. Värken i kroppen tog den bort ändå.
Så jag messade Bossen och sjukanmälde mig i morse. När vi sjukanmäler oss så får vi prata med en sjuksköterska. Hon sa att Covid behandlar man bara som en förkylning nu. Och att bihåleinflammation kommer inte så snabbt. Nähä, men ont har jag.
Nu hoppas jag bara att det här går över snabbt! Jättesnabbt! Så jag avvaktar med att avboka operationen och håller tummarna!
Igår var jag tvungen att gå och handla. Snö eller inte. Så jag pulsade upp till centrum och sen snabbt hem igen! Hua! Och idag är det ännu mer snö, och inte skottat eller plogat på gångvägar. På gården, där inte så många gått ännu fick jag verkligen pulsa!
Läste igår att Hédi Fried avlidit.
Hon var en av de sista ögonvittnena som kunnat berätta vad nazisterna gjort under 2:a världskriget. Som berättat hur det var i Auschwitz. Vad hon själv utsatts för och vad hon sett andra utsättas för. Hon har föreläst och skrivit böcker och varit med i debatter. Och skrämts av utvecklingen i vårt land. Att folk förnekat förintelsen.
Nu har hennes röst tystnat, men jag hoppas att vi minns. Att andra för hennes ord vidare. Och att Hédi nu har frid.
Igår fixade jag med lite här hemma. Med betoning på lite och INOMHUS. Skulle ha gått och handlat, men vägrade gå ut.
Det snöade av och till hela dagen. Och snön ligger kvar. Ofta smälter den första snön bort direkt, men icke. Jaha, dags att gå i ide. Så gott det nu går, när jag nu inte är en björn… Trots lurviga ben.
Jag gjorde rent mina/mommos ringer igår. Tycker nog de blev lite blankare.
Och vad har hänt på balkongen?? Nån/nåt har grävt ur jord ur krukorna så det ligger över hela golvet.
Gör fåglar så? Eller har det varit en ekorre här? För råttor är det väl förhoppningsvis inte?!
Nu har vi fått veta vem som är vår nya teamchef. Nu har jag en kvinnlig chef igen. Och jag är säker på att hon kommer vara en kanonchef! Jag tror kanske hon får heta Femaleboss. Och Bossen är ju Bigboss nu. Hur som helst är jag väldigt nöjd med den nya chefen och ser fram emot att jobba med henne!
Vi var ju på konferens, hela vårt AO. Så bra konferens! Som vanligt, måste jag säga. Vi har alltid himla bra konferenser.
Fikapaus med Lollo och Agnes.
Och så var det ju fest på kvällen. Med tema GLITTER!!!
Jag ville ha på mig min spetsbolero, men den glittrade ju inte. Så, fram med säkerhetsnålar och på med julgransglitter. M kom på den smarta idén!
Och så glittriga skor och strumpor.
Av M hade jag även fått låna glittriga smycken. Ring, örhängen, tiara och armband.
Och jag hade glitter på ögonlocken och lipliner.
Här ser ni att hela ögonlocket glittrar.
Jag kan tala om att trots dusch och tvätt så glittrar det lite här och där fortfarande.
Det fans en flygel så jag tänkte att så klart ska jag väl ligga på den.
2 glittriga brudar och 1 glittrig tant. 😉
Lollo och jag, så fin vän!
Alltid tokiga upptåg med henne!
Självklart var Nettis snygg som 17! Men eftersom jag hade helt platta skor så tyckte hon att hon, med klackar, blev som en jätte bredvid mig. – Sträck på dig, stå på tå! Så ja, jag gjorde väl det då.
Det jobbar en kille hos oss som är rätt lång. Och jag, jag är ju rätt kort.
Vi såg rätt roliga ut bredvid varandra!
Efter middag och en del dans så kände tanten att det var dags att sussa. Hittade inte Lollo, men jag gick upp och duschade. Och trodde att jag fått bort allt glitter… Lagom när jag kom ut ur duschen så kom även Lollo. Så vi kom säng runt 24, så inte så himla sent ändå. Men det var start på konferensen igår klockan 9. Och jag vet att jag måste sova för att orka.
Jag skjutsade Lollo hem på andra sidan stan från mig sett. Sen hem och soffan. Trött men så nöjd. Det var 2 bra och roliga dagar. Så nu är vi alla peppade för att jobba vidare och vara ändå bättre!
Igår åkte Lollo med mig hem från jobbet. Vi köpte med sushi och åt hos mig. Sen parkerade vi oss i varsin soffa och satte på TV:n. Jag pimpade även en bolero med julgransglitter. Helt normalt…. Bilder kommer imorgon. 😉
Så mysigt att hänga med Lollo så här! Babbla och mysa i soffan med varsin kopp te. Och äta frukost ihop. Jag fick lite julkänsla med tänt ljus och de första små snöflingorna utanför fönstret. Fast just den delen, med snön, kunde jag varit utan….
Nu ska vi strax ge oss av och plocka upp 2 kollegor i centrum för vidare färd till konferens.
Vi ska ha konferens i 2 dagar, torsdag och fredag. Och på kvällen är det fest! Med tema glitter.
Igår var jag runt och letade i affärerna i centrum efter ett par sista saker. Och hittade det jag ville ha! Dessutom hittade jag ett par saker till Bossen. Han sa nämligen på kontoret att han, i vanlig ordning, inte hunnit kolla efter nåt glittrigt. Så jag ringde honom och frågade om han ville att jag skulle köpa det till honom, och det ville han gärna. Det är tur att han har mig! 😉
Sen knatade jag hem och bäddade gästsängen på kontoret. Inatt ska Lollo sova hos mig, så åker vi tillsammans till konferensen imorgon.
Ska bli mysigt med en sleepover!
Sen satte jag mig och kollade på Husfruarna och Below deck samtidigt som jag klippte och filade naglarna. Nu när ”alla” sätter på långa lösnaglar har tant Tvärtemot sina naglar korta. Jag som i många år haft, mina egna och inga fuskisar, långa och alltid med lack på. Nu vill jag ha korta, och inte alltid ens med lack.
När Mosters Sambo kontaktade mig när Moster var döende så sa jag att det enda jag skulle vilja ha var mormors vigselringar. Hon hade satt ihop 3 stycken, morfars och sina föräldrars och så hade hon sin egen.
Sambon sa att hon inte visste att Moster hade dem, och att hon ju flyttat och hade inte sett dem nånstans. Så vi trodde båda att de var borta.
I söndags ringde Sambon och frågade mig hur ringarna såg ut, och jag beskrev dem. Hon hade hittat en ask med ringar som hon inte kände igen, och det verkade vara de ringarna!!
Så efter jobbet igår knatade jag till Sambon. Och ja, det var de ringarna!!!
Jag blev så himla glad! Jag har sett morfar med en smal guldring på vänster ringfinger hela min uppväxt. Och efter att han dött lät mormor sätta ihop sina föräldrars med hans ring och så hade hon dem och sin egen ring på fingret. Jag kan se hennes hand framför mig, med ringarna på.
Först satte jag dem på mitt vänstra ringfinger oxå, av bara farten. Men det kändes inte rätt så först bytte jag till höger ringfinger. Men de var lite, lite stora. Så efter en stund bytte och satte dem på långfingret. Och nu, nu hade de hittat sin plats!
Jag skrev och berättade för Kusin och frågade om det var okej att jag behöll ringarna. Och om hon ville att vi värderar dem så kan jag i så fall köpa ut hennes del. Men hon tyckte det var helt okej att jag har dem. Och jag är verkligen så glad för det!
De här betyder så mycket för mig!
Mina föräldrars vigselringar finns inte kvar. När de skildes hade de båda så himla dåligt med pengar så mammas förlovnings- och vigselring och pappas ring lämnades till pantbank.
I lördags mitt på dagen kom M och L och hämtade mig. Vi skulle åka till världsmetropolen Arboga!
L hade önskat att vi skulle ha picknick på vägen dit, istället för att äta på nåt snabbmatställe. Så M stekte ägg, kokade kaffe och packade ner i en korg med en duk så vi skulle ha det fint. Solen sken och vi babblade glatt i bilen.
Ungefär halvvägs sa vi att vi kanske skulle börja kolla efter nån mysig rastplats. L kör, och svänger av från motorvägen. Och in i ett industriområde. -Men, tror du det finns nåt mysigt ställe här, frågar M. -Nää, det gör det nog inte, svarar han. Men så får han syn på det, i hans tycke, perfekta stället!
Jaha, så vår ”vackra” utsikt bestod av en skrot, ett antal kontainrar och byggnader. Duken låg på ett elskåp. M och jag bara skrattade och skakade på huvudet. Men mackorna och kaffe var gott, det var ju huvudsaken.
Sen åkte vi vidare. När vi kom till Arboga åkte vi inte till stugan, som vi ju annars gör, utan in i stan. Till Stadshotellet närmare bestämt. Där fick vi 2 rum, 1 till.mig och 1 dubbelrum till M och L. M gick med mig till.mitt rum och vi inspekterade rummet och lämnade min väska. Sen upp till 3:e våningen. -Vilket rumsnummer fick ni, frågar jag. -Hmmm, jag tror det var 332, säger M. Vi kollade hela våningsplanet, men hittar inte det numret. -Du får knacka på alla dörrar och fråga om du bor där, säger jag. Och så skrattar vi! Men M ringer L så han öppnar dörren till deras rum.
Sen knatade vi ner allihop och köpte öl (L) och 2 glas vin (M och jag) och satt och babblade ett tag.
Det är en vacker gammal byggnad som hotellet är i.
L går ut och röker och M får samtal från barnbarnen. När L kommer in säger han till mig att det är livemusik tvärsöver gatan. Så när M ger luren till L berättar jag det för M och vi bestämmer att då går vi ju dit i stället eftersom vi ändå druckit upp. Så vi tar på oss jackorna. L ser förvånat på oss: -Vart ska ni? Tvärsöver gatan, svarar vi. Varför det, säger han frågande. Ja men, du sa ju att det är livemusik där. -Ja, men inte nu!
Nähä, det lät ju så. M och jag skrattade igen. Men så sa vi att vi ändå kan gå dit. Det är Stadshuskällaren som ligger där, och vi har aldrig varit dit. Så vi går. När vi kommer dit står en ung kvinna vid dörren. Så vi går fram, och hon säger förvånat att det är låst. Jaha, så nu hänger vi bokstavligt talat på låset. Så desperata att komma in nånstans har vi nog aldrig varit tidigare. Men vi babblar en stund med henne, som visar sig vara garderobiär och ska in och jobba. När en man öppnar så tittar han förvånat på M, L och mig. Vi öppnar 17.30, säger han. Jaha, okej, vad är klockan nu, frågar vi. 16.50 var hon visst, så vi gör oss beredda på att gå tillbaka till hotellet. Men kom in ni, något att dricka får ni gärna, men köket är inte öppet än, säger han då. Hur snällt var inte det?!
Så vi går in i baren och beställer varsin drink.
Plötsligt frågar L : – Har du högtrycksstrumporna på dig, M?? M och jag bryter ihop av skratt!! -Ja men vad heter det då?? Lågfärsstrumpor?? Alltså tårarna sprutade vid det här laget! Och vi vägrade säga vad det heter. Det närmsta han kom var kompromisstrumpor.
Efter en stund var det dags att gå till 2 skator för middag.
Vi åt en medeltidstallrick.
När vi ätit klart skulle vi gå en teaterrunda, Skymning över Arboga. Så vi blev upphämtade av en gråbroder.
Så annorlunda att gå i Arboga när det är mörkt. Normalt sett är vi bara här när det är ljust.
Arboga teatersällskap spelade upp historiska händelser på olika platser runt om inne i stan. Och publiken följde en vägvisare till varje ny plats. Annorlunda, och rätt trevligt.
1 timme och 45 minuter senare var föreställningen över. Och vi knatade tillbaka till Stadshuskällaren. Där var det nu betydligt fler människor än när det enbart var vi och personalen. Efter ett tag flyttade vi in i ett annat rum, med stort dansgolv och en liten scen. Dags för livemusiken att börja! Det var Jan Johansen som uppträdde.
Det är alltså inte en av smurfarna, fast man kan tro det på bilden.
Efter en stund gav jag upp, M och L stannade ett tag till. Men jag gick tvärs över gatan och in och la mig på rummet. Somnade som en stock så fort jag la mig!
Mötte M och L i frukostmatsalen på morgonen sen.
När vi ätit, babblat ett tag och packat ihop oss så åkte vi och kollade till torpet innan vi åkte hemåt igen. Vi hade haft ett kul och annorlunda dygn ihop!
Hemma bara lämpade jag in väskan, sen satte jag mig i bilen mot Långtbortistan. Plockade upp Systeryster på vägen och sen åkte vi till Pappsen och firade honom på Farsdag.
När vi fikat och kramat om Pappsen körde jag hem syrran, och sen hemåt. Handlade på vägen, och sen bara hem till soffan. Jag var rätt mör efter en intensiv, men kul helg!
Igår jobbade jag hemma, med sladd från köket. Höll nästan andan och var rädd att det skulle strula ändå. Men nej då, det funkade fint hela dagen!!
Så skönt att kunna jobba i myskläder och redan vara hemma när arbetet var slut för dagen.
En kollega kom förbi på lunchen en snabbis. Hon behövde få en sak från kontoret, så jag tog med den hem i torsdags. Eftersom hon bor på andra sidan av centrum så frågade hon om jag kunde ta med det. Och det gick ju bra!
På kvällen kollade jag bland annat på de sista avsnitten av Killer Sally. Och la mig när ögonen knappt var öppna längre. Kollade på klockan och hon var strax 23. Så relativt tidigt.
Jag kollar ju på Dark på Netflix. Men, den är inte superbra. Inte tillräckligt dålig för att jag ska sluta se den helt, men inte så jag fastnar heller.
Efter 1 avsnitt igår så stängde jag ner och började i stället se på Killer Sally. Det är en dokumentär. Ett gift par som båda är bodybuilders och Sally skjuter sin man. Jag såg 1 avsnitt igår, och det var bra.
De var verkligen stora, båda 2. På 80-talet var ju bodybuilding inne, och Arnold Schwarzenegger var poppis. Men jag kan väl tycka att det ser rätt groteskt ut. Kolla hans nacke, det är ju som 2 bulor.
I mitt huvud 