Jag skrev ju om mitt skrivbord häromdagen, att det går att sänka och höja extra. Och Humlan undrade om jag verkligen kan stå raklång under det. Nja, inte riktigt, faktiskt.
Det når mig till axeln. Ha ha ha!
Funderingar
Housewives
Igår kollade jag först på Real housewives of New Jersey och sen på Real housewives of New York. Alltså… man får ju hoppas att de spelar och gör sig till för att det ska bli intressant!
Så mycket drama och bråk, om allt och inget! Jag konstaterade att det är skitbra att kolla på, för plötsligt framstår jag själv som väldigt lugn, stabil och vettig! Surtanten är en västanfläkt i jämförelse!
Gjorde en bricka med kvällsfikat.
Så gott med avokado och örtsalt!
Nu har jag varit hos sjukgymnasten sista gången. Fast vi får väl se om jag kommer behöva gå till henne igen efter operationen. Ska jag ha nackkrage så kanske jag behöver hjälp att få tillbaka musklerna efteråt.
Brrrrr
Fy vad kallt det är!! -7° på termometern. Jag borde ha tagit på mig thermokjolen, men glömde det. Den här vintern har det ju inte blivit en vana. Så jag är iskall om benen! Som tur är så är det inte så långt att gå till jobbet från tunnelbanan. Den längsta biten har jag klarat av, hemifrån till tunnelbanan.
När det nu knappt varit någon vinter direkt så tycker i alla fall jag att det är helt onödigt att det blir skitkallt nu när det är februari! Kunde det inte ha fått bli en rekordtidig vår i stället? Såna rekord är jag gärna med om!!
Rått och grått
Idag är det töväder och i går kväll smattrade regnet mot sovrumsfönstret. De sa på radion i morse att det snöar i vissa delar av Stockholm, men än så länge inte hos mig. Jag hoppas inte det kommer mer snö! Jag VET att det är tidigt, men jag VILL ha vår! Nu!!
Igår glömde jag att ta med min bok när jag åkte till jobbet,men idag är den med. Så nu ska jag läsa.
Vi hörs senare!
Tur man har sparpengar
Idag är det löningsdag!! Yeeeiiii! Eller…? Lite drygt 2 000 fick jag in på kontot. Och lika mycket från Försäkringskassan. Eeehhhhhh….. Bara att snabbt föra över från sparkontot så att det finns pengar när hyra och annat ska betalas via autogiro. Tror att februari kan bli en aning fattigt.
Försäkringskassan verkar betala ut småsummor i omgångar, av någon anledning. Men, jag är tacksam att det betalar ut ersättning i alla fall. Jag hör från andra att deras sjukintyg från läkare blir ifrågasatta. Och andra som säger att Försäkringskassan gjort fel, och missat att betala ut så att de får vänta på ersättningen. Mitt läkarintyg har de i alla fall godkänt! Så jag får väl ”låna” av mig själv så länge.
Usch, så fort jag känner att det börjar pirra i armen, eller att det gör ont så är jag blixtsnabb att försöka vinkla huvudet så att det ska gå över. Om det triggar igång igen så att nerven blir så där irriterad så riskerar jag ju att nerven blir permanent skadad! Och då hjälper inte operationen, och det går ju inte att få bort smärtan med värkmedicin! Och även om det är mycket bättre nu, så kan jag fortfarande inte göra saker som jag brukar utan att jag känner av det. Fortfarande så kan jag inte ligga och sova utan att palla upp mig med kuddar, och jag kan inte ligga på sidan som jag brukar, till exempel.
Skillnaden är att nu gör det inte ont hela tiden, och det kommer inte för minsta lilla jag rör på huvudet, eller bara utan att jag ens rört på huvudet. Det är skönt! Men så fort jag gör något, eller är ute och går eller så, så börjar det kännas. Att det kommer när jag är uppe och går beror på att då jag inte har stöd för armen så ”drar” det i nerven, förklarade sjukgymnasten.
Hur som helst, nu gäller det alltså att hålla detta i schack tills det är dags för operationen. Ska bli spännande att se om mitt domnade pekfinger försvinner oxå! Ja, alltså inte själva fingret! Men domningen. Eller om den skadan är permanent? För halva fingret är domnat konstant. Och visst, det är inte hela världen, men det känns obehagligt. Och det är ju pekfingret man använder när man vill känna på nåt. Igår fick jag en smula i urringningen, och stack ner pekfingret, men hade svårt att känna smulan. Jag kände den mot huden på bröstet, men inte i pekfingret. Och när jag prickade den så gjorde det ont som om det varit en glasbit och inte en bit knäckebröd. Helskumt!
Städa
Här hemma ser det ut som om …. ja, jag vet inte vad! Stökigt, men framför allt skitigt. Dammtussar, smulor och kladd. Blä! Och inte 17 kan/vågar jag städa! Nu när tiden finns så kan jag inte städa! Så typiskt! Fast, det är ju så att tiden finns just för att jag har ont och inte jobbar…. Ja, ja, får försöka att inte bry mig. Men när till och med jag, som verkligen inte är pedant, tycker det gått för långt, då är det illa.
Nu ska jag kolla om jag inte missat nåt avsnitt av Riviera. Tror att det gått mer än 1, så jag ska in på TV4play och kolla.
Ha en bra dag!
Nöjd
Jag är rätt nöjd med min insats igår! Hann med att få gjort en del. Sedan så kraschade jag i soffan ett tag med ett mellanmål och slötittade lite på TV.
Det var inget särskilt att se, så jag fastnade framför Gränsbevakarna Australien. Så fascinerande att folk tror att de ska komma undan med att smuggla in mat, och sen låtsas vara helt oförstående när tullarna plockar upp det ena efter det andra ur deras väskor.
Är ni i fas inför julen, eller ligger ni efter? Jag tror jag ligger bra till!
Välgörenhet
Hittar inget bättre ord för rubriken. Av någon anledning så tycker jag att ordet ”välgörenhet ” låter lite… jag vet inte, som att man är självgod? Fånigt för det man menar är ju ändå att man ”gör väl”.
I alla fall, vad jag skulle komma fram till är att vi ska ge styvmors glasögon till SpecSavers som sedan skänker dem vidare till fattiga i andra länder. Människor som aldrig skulle ha råd att köpa glasögon, utan de lever helt enkelt utan att kunna se ordentligt.
Vi hittade ganska många par, och det känns i alla fall bra att tänka att de kanske kan hjälpa en annan människa. Kanske den personen kan jobba när den kan se? Så mycket mer meningsfullt än att bara slänga dem!
Rädsla
Läser i olika bloggar om folk som råkat illa ut på olika sätt och nu lever med rädsla. En har blivit misshandlad och gärningsmannen har fått kontaktförbud, men bryter mot det. En annan har varit med om något otäckt på stan och känner sig otrygg. Och många, många åker inte tunnelbana hem sena kvällar och nätter och så vidare.
Jag har nog dels haft tur, och så är jag kanske lite korkad. För jag är inte rädd. Jag tar alltid tunnelbanan hem, även mitt i natten när jag nu nån gång är ute sent. Och jag går hem från tunnelbanan. Visst tänker jag på vilken väg jag väljer och så vidare, men annars så knatar jag på. Jag är tacksam dels för att jag inte har råkat illa ut, men oxå för att jag inte är rädd och känner mig begränsad.
Jag har haft inbrott hemma en gång. I min förra lägenhet, dörren var i flisor en dag när jag kom från jobbet. Och min första känsla? Allra först förvåning. Som snabbt övergick i ilska!! J*klar vad arg jag var när jag STORMADE in för att skälla ut dem! Som tur var, för mig, så var de inte kvar. Då hade jag antagligen råkat illa ut, det inser jag, men då var jag bara så fly förbannad att jag inte tänkte på det. Polisen kom och hyresvärden kom och fixade dörren hjälpligt. Och så fick jag inte röra något för det skulle komma andra poliser och leta fingeravtryck dagen därpå. Så jag tassade bara in och hämtade tandborsten och så sov jag hos M och L den natten. Dagen därpå så kom polisen och kollade runt och letade avtryck och sen fick jag plocka i ordning hemma. Det var ju en aning rörigt, kan man säga. Men de hade bara stulit smycken och stökat till, de hade inte sönder en massa.
När jag höll på och fixade och städade efter dem så tänkte jag mycket på hur det skulle kännas att bo där. Någon hade varit inne, i mitt hem, oinbjuden och ovälkommen! Men när jag hade städat och sedan fått en ny dörr så kände jag mig trygg igen. Det var som att jag ”återerövrade” mitt hem, jag städade bort dem. Och så tänkte jag lite krasst att vem har hört om nån som har haft inbrott 2 gånger? Det kan inte vara så många! Den lägenheten var dessutom på nedre botten, med 2 fönster i markplan. Så jag hade nog snarare trott att om jag nån gång skulle fått inbrott så skulle de tagit sig in genom ett fönster. Men de gick in genom dörren. Och antingen så hade de järnkoll eller jättetur, för grannen på samma våningsplan var hemma och var mammaledig. Men hon var borta över dan, just då.
Hur som helst, jag är glad att jag inte blev rädd och otrygg efter inbrottet! Och ännu gladare och tacksam är jag att jag inte råkat ut för något värre! Jag kan verkligen förstå om man blir rädd och känner sig otrygg efter att man råkat illa ut. Det kan inte vara lätt, man blir ju så begränsad. Och självklart ska man vara försiktig och vara rädd om sig. Jag menar inte att jag är dumdristig. Men jag är tacksam att jag vågar vara ute sent om jag vill, och att jag inte är rädd att ta tunnelbanan hem.
Kroppsbehåring
Mina ben….. Alltså de är långhåriga nu! Ända från bikinilinjen ner till fotknölarna. Långa, svarta, hårstrån. Snyggt? Nää, inte särskilt! Varför kan det inte bli mode med håriga ben?? Va? Det går ju annars mode i allt. Olika kroppsformer, som att nu ska man ha stor rumpa, till exempel. Men håriga ben verkar aldrig bli inne.
Jag gick ju och skulle ta bort allt hår med laser, men efter att jag gått X antal gånger och bara tyckte mig märka en marginell skillnad så har jag gett upp det. Det kostade ändå ganska mycket, och jag skulle alltså ha behövt gå massor av gånger till för att få bort håret.
På sommaren så håller jag ju efter behåringen. Minst 1 gång i veckan sitter jag med epilatorn. Och så tar jag de strån som växer precis under huden med pincett. Ett j*kla pillande, kan jag tala om! Men då jag är på klippor eller strand, är barbent till klänning, så är det ju nödvändigt att hålla behåringen stången. Men nu, på vintern, så visar jag ju inte benen. Och då blir det inte av. Jag har aldrig hudfärgade nylonstrumpor, som ni kanske förstår. Tjocka, svarta, strumpbyxor är det som gäller.
I will not keep calm and you can fuck off har börjat vinterbada. Det kanske är vad som ska till för att jag ska hålla benen hårfria även vintertid?
I mitt huvud 