Jag är SÅ tacksam att det inte är en massa snö nu! Snö och jättesko är nog ingen bra kombo.
För igår, igår minsann så tog jag mig ända till centrum! Linkade i sakta mak, satte mig och åt lunch med foten högt när jag kom fram. Men, egentligen så behöver jag nog inte ha foten högt längre. Det kändes ändå bra, även om det kanske mest är psykologiskt. Sen handlade jag lite och så hem igen. Så skönt att komma ut lite.
Jag har ju breda fötter, och nu med det här bandaget är nog fasiken foten lika bred som lång!
Hittade något på nätet igår som jag VERKLIGEN kände igen mig i!
Nu ni, nu händer det grejer!! Håll i er nu! Igår, då hände det. Jag gick ut. Tog på mig ytterkläder, en jympadoja och jätteskon och gick utanför dörren. Till och med utanför porten. Det ni!!
Ända till soptunnan vid andra änden av gården, in på nästa gård till miljöstugan och sen hem igen.
Vilket äventyr!
Visst gjorde det lite ont, men det blev inte värre och värre och så fort jag var inne och inte gick på foten så gick det över igen. Och ingen smärtis på hela dagen heller. Så det går verkligen framåt! Så skönt!
Resten av dagen var dock som vanligt (det som just nu är vanligt i alla fall) med soffhäng och bok. Framåt kvällen så åkte TV:n på. Inget särskilt att se, varken på vanlig TV, Netflix eller Viaplay. Men kollade nån film med Anthony Hopkins, men den var så där.
Dagarna är rätt lika här hemma just nu. Men gårdagens stora händelse var att jag duschade. Med foten i en plastpåse.
Inför att jag skulle operera den högra foten så köpte jag några speciella ”påsar” på apoteket. Men dels var de så himla långa, och de kostade en del. Jag insåg då att en vanlig plastpåse och tejp funkar lika bra! Fast igår drog jag runt tejpen lite hårt, nästan så det stasade. Men det funkade bra, jag blev ren och foten var torr.
Igår tog jag ingen smärtis! Enbart den jag ska ta 1 på morgonen till och med imorgon. Visst känner jag fortfarande lite, men inte så pass att jag behöver ta nåt! Så det är skönt! Tog även bort soffkudden ur sängen igår. Så inatt har jag sovit platt. Och det funkade hur bra som helst!
Igår kunde jag inte sluta läsa, det var så spännande!
Den här boken har jag tagit ur vårt bokbytarskåp på jobbet. Och den var så bra!
Det är så himla bra att byta böcker med varandra. I skåpet kan man lägga böcker man själv (och i mitt fall, även M) har läst och ta nån annan som finns i skåpet. Toppen ju!
Så, igår läste jag några timmar på dagen. Och så ringde telefonen. Det var Bäbis, som helt på eget bevåg, ringde för att bara babbla lite. Goa unge! Jag trodde Nettis sagt att hon skulle ringa, men hon var på jobbet. Så Bäbis var själv hemma efter skolan. Och då ville hon prata med Mommo. ❤️ Jag blev verkligen glad och vi babblade en lång stund. Sen kom Toyboy hem med Korven så jag fick hälsa även på dem innan vi sa hej då.
Foten känns bättre, äter mindre och mindre smärtis. Och igår sov jag inte ens middag. Men självklart har jag ju vänt på dygnet nu igen… Somnade vid 2 igår och vaknade 10.20 idag.
När jag kom upp nu på morgonen så hade värden lagt ett informationsblad i min brevlåda. De skriver att avloppsledningarna i huset är gamla och behöver renoveras. Inte stammarna i huset, de är bytta, men de som går i marken. Och det är ju därifrån den här nedra avloppslukten kommer som är mer eller mindre stark i trapphuset. Så alla mina felanmälningar kanske ändå gjort nån nytta?
Igår tog jag mycket mindre smärtis! Det är 1 tablett som jag ska ta varje morgon, den minskar även svullnad, och den ska jag ta i 7 dagar. Sen tog jag enbart alvedon, och inte var 6:e timme utan med längre intervall. Så det går helt klart åt rätt håll! Det gör inte heller ondare dirkt jag bara har foten nedåt. Fortfarande har jag den högt i stort sett hela tiden, men ska ja gå på toa eller till köket så måste den ju ner. Det gör fortfarande on när jag går, men inte så jätteont utan det är hanterbart.
Började kolla på Den som dräper, Mörker. Jag såg förra säsongen och gillade den. Och den här är oxå bra!
Mina fina vänner M och Wilbur hörde båda av sig för att kolla hur det är med patienten. Och så klart Systeryster. Så gosigt! Pappsen frågade i vår dagliga sms-konversation hur det var med tån. Kan jag spela fotboll nu? Jag svarade att det kunde jag ju inte innan heller, så det vore ett under om jag kan det nu. Och jag tror jag väntar ett tag med att testa fotboll…
Jag sov av och till igår. Dels sov jag ju knappt på natten, sen blir jag trött av de starka smärtisarna. Och dessutom antar jag att det tar på kroppen att läka.
Så det var mest soffan med foten högt hela dagen. Så fort jag satte ner foten på golvet så gjorde det ont. Men inte alls i närheten av som det var på natten. Nu hjälper ju smärtisen. Så även om det gör ont så är det absolut hanterbart.
Ibland behöver man få ett nytt perspektiv på tillvaron. 😉
Så här ser min säng ut numera.
Funkar väldigt bra att sova så. Foten, eller ja båda, ligger högt oavsett vad jag gör i sömnen. Jag är så smart som kom på det!
Igår skrev jag till städerskan att jag skulle vara hemma när hon kom idag. Så hon inte blir överraskad när jag ligger i sängen. Hon frågade om hon fick komma tidigt, och jag sa att det funkar fint, då ligger jag bara kvar så städar du resten av lägenheten. Så hon kom imorse och nu är det så fint här hemma! Sovrummet fick hon hoppa över, det gör inget.
Efter ytterligare dusch och frukost åkte jag iväg till Fotcenter. Fick komma in i ett omklädningsrum och av med mina kläder och på med en raffig rock, plasttossor på fötterna och en sån där fin mössa. Sen fick jag 2 tabletter som minskar blödning och så låg jag och läste på en brits. Läkaren kom och ritade på foten och la bedövning.
Efter en stund var det som att hela foten sov. Och då ville sköterskan att jag skulle gå på toa. Och det är en väldigt märklig känsla att gå på en bedövad fot. Så läskigt!
Tillbaks på britsen och läste en stund igen innan det blev dags att knata in till operationssalen. De förberedde, tog mitt blodtryck som var perfekt och satte en slags manschett på vaden för att stasa av foten när de skulle börja.
Det var 2 sköterskor och de småpratade hela tiden, både med mig och varandra. Sen kom läkaren in, och de skämtade om att man är så blek så här års.
Sköterska 1: -Man skulle kanske köra lite brun utan sol.
Läkaren: -Nä, jag kör brun utan dusch!
Jag: -Jag vill gå hem!
Vi skrattade allihop! Så skön stämning. Sen kollade läkaren om bedövningen tagit som den skulle, och det hade den. Så då skulle han sätta igång. Jag satte i mina hörlurar och lyssnade på radio under tiden. Jag kände att de gjorde nåt bara, och benet vibrerade när de sågade. Men det var inte obehagligt eller gjorde ont alls.
När det var klart så sattes ett bandage på, och sen tog sköterskan mig i armkrok och jag vaggade tillbaks till min brits. Där låg jag i 1 timme med foten högt. Jag läste lite, men sen slumrade jag ett tag. Läkaren kom en sväng och skrev upp hur jag skulle ta smärtisen. När 1 timme gått fick jag gå tillbaka till omklädningsrummet, sitta ner med foten upp och klä på mig. M, fina M, stod utanför och väntade så jag fick skjuts hem. Satt i baksätet med foten upp på sätet. Och drack en smoothie. Jag var så hungrig!
Hemma igen så pallade jag upp kuddar i soffan och la mig, och tog första smärtisen. Bedövningen satt fortfarande i, den började släppa först vid 17.30.
Fick syn på att det var röda fläckar på köksgolvet när jag hämtat alla pilleraskar och vatten. Fattade inte vad det var, jag hade ju inte ens haft nåt rött framme. Sen kollade jag under foten…
Hoppsan! Men det verkade inte blöda mer sen som tur var.
Eftersom det kändes så otäckt att gå på den bedövad foten så tyckte jag det kändes bra när den började släppa lite. Tog en annan sorts smärtis och allt var frid och fröjd!
Men sen släppte bedövningen helt. Och då hjälpte visst ingen smärtis alls!
Den fjärde sorten ska jag bara ta 1 om dagen, och först som idag. Jag fick mer och mer ont, och försökte ha foten ännu högre för att se om det skulle hjälpa.
Men nä! Haltade ut på toa och borstade tänderna. Och så tog jag in en av ryggkuddarna från soffan och la under bäddmadrassen. Då kom foten upp en bra bit, och jag kan inte knuffa bort den i sömnen.
Fast sömn blev det inte mycket av… Fy f*n vad ont jag haft i natt! Jag vågade inte ta fler tabletter än ordination, men till slut tog jag dem med tätare intervall än jag ska. Fast det hjälpte ändå inte. Eller, jag antar att jag skulle ha haft ännu ondare (är det ens möjligt??) utan dem. Men det kändes som att det inte hjälpte alls. Efter en stund lättade smärtan något lite, för att efter bara cirka 30 minuter igen vara lika stark.
Jag funderade starkt på att ringa nån slags jour och säga att jag inte klarar mer! Men, jag härdade ut och vid 8 på morgonen eller så var det lite bättre. Då somnade jag faktiskt! Vid 10 ringde sköterskan för att kolla hur det var. Jag sa att jag haft så himla ont och hon verkade tycka att det tyvärr var normalt. Och då hade det ju klingat av, i alla fall det värsta.
När vi pratat klart somnade jag igen. När jag vaknade så haltade jag ut i köket och åt frukost. Har foten på en pall, så fort jag har den nedåt så blir det värre, och att gå är ingen hit. På toa har jag oxå släpat in en pall att ha foten på när jag sitter på toastolen.
Så här ont hade jag inte efter operationen på höger foten! Vilket väl var bra, för då hade jag varit nervös inför den här gången. Och den här gången har jag fått en sko som faktiskt inte har öppen tå.
Eftersom jag ska ha skon på ute ända tills jag tagit stygnen och av med bandaget den 25:e så känns det ju bra att det inte är en sandal nu på vintern.
Hua vad jag är torr! Duschat 3 gånger, tvålat in mig 6, och inte smörjt in mig efteråt. Efter 1:a duschen kändes det rätt bra, men efter duschen igår kväll var det ingen lek. Inte heller nu på morgonen. Och om håret typ gnisslar det. Jag ska smörja in mig det första jag gör när jag kommer hem!
Kollade på några avsnitt av Breaking bad igår, men jag börjar faktiskt tröttna. I början var det dels mer komiskt och dessutom kunde man liksom nånstans förstå huvudpersonen. Nu, i säsong 6, är han bara osympatisk och skulle mycket väl kunna lägga av. Får se hur jag gör, om jag kollar vidare eller om jag letar rätt på nån annan serie.
Jaha, dags att göra mig klar och sen åka in till kliniken. Vi hörs senare!
Jösses vad mycket jag handlade igår. Dramaten bågnade, den var knökfull! Alltså, det är SÅ bra med en sån, en dramatenkärra! Även om jag annars skulle ha tagit bilen så hade jag fått bära tungt till bilen från affären och sen från bilen och hem. Nu bara drar jag allt efter mig, och uppför trapporna ”bånkade” jag upp den. Det är så klart lite tungt, men ändå lättare än att bära tunga kassar.
Ändå kom jag på saker jag inte köpte så jag får ta en vända igen idag. Inte så många saker men sånt jag kommer behöva nästa vecka.
Nu ligger lakanen och en del annat i tvättmaskinen, och så snart jag har ätit frukosten klart så ska jag duscha. Och tvåla och schamponera mig 2 gånger med den där särskilda före-operation-tvålen. Och inte smörja in mig efteråt. Oj oj oj jag kommer vara SÅ torr! Ikväll ska jag ju göra om samma sak och igen imorgon bitti. Alltså duscha 3 gånger, tvåla in mig 6 gånger, och inte smörja in mig.
Det är det värsta av alltihop, inte själva operationen.
Ibland känns det som om jag frågar mina nya jobbarkompisar om hjälp heeela tiden. Vilket så klart inte är så konstigt, en hel del är ju nytt för mig nu. Men ändå känner jag det som om jag är till besvär då. Fast jag vet att det ju så klart inte är så! Men, så rätt vad det är, frågar nån av dem om något. Och det kan jag svara på!! Då känns det väldigt bra! Hahaha!
Jag trivs verkligen bra med min nya roll och med kollegorna! Så det är bra.
Jag hämtade klänningen och byxorna hos sömmerskan igår. Det såg jättefint ut! Jag provade dem inte, men jag höll upp dem framför mig och det blir bra det där!
Åt middag i centrum sen in på apoteket och hämtade ut smärtisen till måndag. 4 olika! Jösses!
Sen hem och kollade på TV. Kollade på programmet om Christer Lindarv innan det blev några avsnitt av Breaking bad. Höll på att somna i soffan, men tog mig till sängen i stället.
I mitt huvud 